Marianne

Så var vi tillbaka i denna härliga tid när livet känns som en never ending frågesport. Dagen börjas opch avslutas med ett varför? Varför är himlen blå? Varför ska vi ha köttbullar till middag? Varför bor det inga lejon i Norge? Varför bor de bara där det är varmt? Varför äter lejon kött? Varför var Sune älg(nån som minns barnbanden) inblandad i en älgjakt? Varför är älgkött gott? Varför skjuter inte pappa en älg? Varför har inte jag skjutit en älg?
Fyra års åldern är en frågvis ålder, inget svar är bra nog det kommer med 1000% säkerhet alltid en följdfråga tills det till slut bara kvarstår  obestridliga fakta men inte ens detta är gott nog för pojken.
Erfarenheten säger att han kommer att växa det av sig men just nu är dagen en pers, om jag ändå hadde vunnit en miljon för att jag klarat av alla frågor men ikke. Det är livets frågesport helt utan vinst. Möjligtvis lär man sig lite tålamod genom denna prövning:)