Marianne

Visst längtar vi alla till natten när vi kan krypa ner under täcket och bara gosa ner oss, blunda, glömma dagens alla krav och plikter och bara glida in i drömmarnas värld. Detta kanske särskilt runt jul när dygnet verkar ha allt för få timmar och man är helt slut både psykiskt och fysiskt när man till slut tillåter sig några få timmars sömn innan allt börjar om igen. Men trots nattens ljuva drömmar så brukar ju dagen ändå ha sina höjdpunkter och det är ju faktiskt roligare att vara vaken än att sova. Man upplever ju mer i vaket tillstånd än man gör när man sover eller kanske inte? Men tänk vad tråkigt att leva hela livet i drömmarnas värld för att sen vakna upp när man är 95 och upptäcka att man har missat hela livet! Nej, det är nog ändå roligast på dagen när man är vaken. Detta verkar ju i alla fall vara helt odiskutabelt i ett barns värld. Det är få barn som vill gå och lägga sig och som föredrar att sova framför att vara vaken. I alla fall brukar mina fungera på det sättet.
 Du kan ju bara gissa hur stor min förvåning blev när min treåring helt plötsligt klockan ett en eftermiddag deklarerade att hon önskade att det var natt! Och detta mitt under årets mörkaste tid när de få ljusa timmarna på dagen är något man längtar efter och ser fram emot varje dag. "Varför i hela världen då undrade jag, det är ju mycket roligare att vara vaken och leka. Du behöver inte sova än på många timmar gumman." "Jo men mamma jag vill att det ska vara natt för då är pappa hemma." Efter långledig jul med många mysiga pappadagar har hon helt plötsligt insätt att det är roligare hemma tillsammans med pappa och i jobb perioderna så är det helt klart störst chans att pappa är hemma på natten så därför önskar vi att det vore natt redan klockan ett på eftermiddagen. 

14 vuxna och 11 barn hade vi hemma i vårt kök och vardagsrum. Inte illa måste jag säga, som farmor påpekade så många har det nog aldrig varit i lägenheten någonsin. Lite kul, fast det gick faktiskt över förväntan, lite nervös var jag att det skulle bli helt kaos. 11 barn udner 4 år det säger ju allt, men av någon konstig anledning så skötte dig sig den mesta tiden, på slutet blev det lite mer bråk men då var de ju trötta också så man får förlåta dem för det. Jennifer var helt i extas ALLA hennes vänner skulle komma sa hon( hon glömde alla sina vänner från parken, alla från Sverige och några av hennes äldre kompisar i församlingen men en del kom i alla fall.)Vi ahde plockat ner hennes lilla bord och satt två stolar runt så att det kunde sitta två barn där. "Där ska jag och Sebastian sitta" Jennifer bestämde detta tidigt på morgonen innan möte och mycket riktigt där satt dem och myste medans de åt middag. De två har superroligt ihop för tiden och sitter alltid bredvid varandra och fikar efter mötet och när jag kom och skulle hämta Jennifer på söndagskolan sa Sebastian "jag ska följa med Jennifer hem idag" hämtade sina skor och följde med Jennifer ner till fikat. JEnnfier har till och emd adopterat hans faster. Hon har varit på bio med henne och Sebastian och försvinner ibland till henne efter fikat på mötet tillsammans med Sebastian och i söndags på julfesten blev hon alltså "Tante Hilde" även för Jennifer.

Nu har jag fått en hel del klagomål på att mina bloggar har börjat tunnas ut, måste säga att jag tycker detta är lite konstigt. Jag som skriver så ofta, i alla fall i tanken men sen när allt lugnar ner sig och jag får lite tid över så inser jag att klockan är efter midnatt och jag kanske borde sova lite. Jag kan ju alltid skriva imorgon för då har jag ju ganska mycket tid över, eller hur det nu var.
Måste erkänna att mitt böneämne nummer ett för tillfället är 48 timmar i dygnet. Tänk vad man skulle kunna göra då, sova så länge som man borde, (är det en tredjedel av dygnet man ska tillbringa sovandes i sängen eller är det en trettiondedel? Kanske måste ta reda på det), renovera färdigt någon gång, lägga ner en halvtid på plugget så man slipper känna sig stressad och oförbered hela tiden. Leka med barnen flera timmar varje dag, prata pedagogiskt och lugnt med barnen hela tiden. (Fast det förstås jag blir ju aldrig stressad och höjer rösten, skönt för mig men det måste vara jobbigt för alla andra föräldrar som inte har mitt innebyggda lugn.) Alltid ha ett välstädat och dammfritt hem utan minsta lilla fettfläck i köket. Undrar hur man får till det? Titta på nyheterna varje dag, läsa flera dagstidningar (undrar om expressen och aftonbladet räknas?), engagera mig i samhället, skriva insändare och annars påverka politiker och myndigheter i rätt riktning. Källsortera som man ska, alltid laga nyttig och ekologisk mat. Men vänta jag lagar ju faktiskt nyttig mat i alla fall sex dagar i veckan, den kanske inte är ekologisk men den är i alla fall nyttig och följer ett recept vilket gör att vi sällan äter samma maträtt två gånger inom loppet av två - tre veckor. Hur i hela världen får vi till det? Jaja nått måste väl jag också klara av att göra ordentligt.
 Men nu är det snart jul, kanske jag skulle behöva 36 timmar i dygnet i ett par veckor nu, bara så jag kommer i kapp och klarar av en stressfri jul med lugn och familjelycka. Är det inte så det står i tidningarna? Jag tror att jag har läst fyra eller fem artiklar om hur man får en stressfri jul och om alla genvägar man kan ta, men det funkar inte för mig. Även om jag fuskar åt både höger och vänster så blir "att göra - listan" inte kortare. Skumt, det måste vara något fel på mitt sätt att skriva listor. Det ska ju fungera det står i expressen!

Jesus sa att allt vad vi ber om i tro ska vi få alltså borde ju dygnet snart ha 48 timmar eller har jag liten tro? Eller är det kanske så att jag måste ändra på mig, sänka kraven på mig själv och prioritera för att kunna bli som barnen och leva här och nu. Hemska tanke, det kan aldrig vara sant, jag som är så perfekt!