Marianne

Nu är barnens rum äntligen färdigt. De fick flytta tillbaka in i sitt rum i lördags efter en hel vecka på kontoret och i vårt sovrum. Jennifer var jättestolt och har visat alla som har vairt här sitt nya rum.  Nu i helgen ska vi måla om i vardagsrummet men först är det en välförtjänt vilovecka, eller ja vila och vila. VI ska väl jobba och plugga och träffa folk och så men ingen renovering i alla fall. Igår var Daniel ute  med ett gäng kompisar och cyklade fyra och en halv mil, så han var ganska död imorse när han gick till jobbet men vi får hoppas att han överlever. Idag är det min tur att vara ute men vi tänkte gå på kafe ikväll istället för att cykla, det lät lite mysigare.

Försökte pedagogiskt lära Jennifer här en dag att vi åt fisk till middag. (Hon envisades med att kalla det för kyckling) Efter flera korregeringar, det är inte kyckling det är fisk försökte vi en annan variant.
- "Jennifer det är fisk vi äter, vet du vad den här fisken heter?"
- "Nej"
- "Den heter lax"
- "Va?"
- "Vi äter fisk och fisken heter lax"
- "Vad heter grisen då mamma?"

I söndags var det kino-dag för Jennifer. Hon fick följa med Sebastian (en av sina små kompisar) och hans faster Hilde på McDonalds först och sen på bio. Igår berättade vi att nu hade alla pappor varit ute och cyklat och imorgon skulle alla mammor ut på restaurang. "Och alla barnen" var Jennifers automatiska svar. "Nej , idag var det alla pappor och imorgon var det alla mammor, du hade ju kinodag igår." "Ja, da var det bare en Jennifer, en Sebastian och en Hilde å ingen andre som fick väre med"

Jennifer började på parken igår och var helt slut när hon kom hem, men jag tror att hon har längtat. Hela förra veckan gick hon och låtsades att hon hade ett helt gäng av parkkompisar här hemma. Gissa om det var jobbigt att gå och handla med sju barn istället för två. Flera små barn som trilskades vid middagen, plockade av alla pärlor som Jennifer hade satt på och var allmänt lite småjobbiga. men nu har jag tack och lov bara två barn igen, det känns skönt. Så till alla som funderar på att skaffa sju barn under 4 år rekommenderar jag en extra tankeomgång, det KAN bli lite jobbigt. Inte att det måste det, dina kanske uppför sig mycket bättre än de gjorde hemma hos mig, men i alla fall. Det är värt en tankeställare.

Köpte bil igår så nu har vi en ny citroen xantia eller i alla fall från och med torsdag när jag ska hämta bilen. Det tog hela eftermiddagen igår så då blev det inte mycket renoverat pluss att vi var bortbjudna i söndags så vi ligger lite efter tidsplanen på barnens rum. Men Rasmus slapp operationen imorse så vi försöker ta igen lite idag. Hoppas han blir frisk inom ett halvår, då slipper han operationen helt.

Nu har vi varit utan Internet ett par dagar eftersom vi flyttar runt på en hel del möbler. Datorn fick byta rum och då tog det lite tid innan modemet följde efter. Idag när jag skulle ringa upptäckte jag att headsetet fortfarande fanns kvar i sovrummet så vad ska jag säga, alla flytt tar sin tid. Nu håller vi dessutom på att renovera hemma, har precis byggt om ett skåp hemma och nu ihelgen ska jag måla barnens rum. Imorgon kommer det en nisse för att värdera våra tavlor så nu går allt full fart framåt. Vilket gör att det milt sagt ser lite kaotiskt ut här hemma. Men, men det blir väl bättre så småningom, efter jul kanske eller nåt. Ska ju börja plugga igen nu i höst så jag måste ju ha lite tid till det också.

Barnen springer runt som små yrväder och Jennifer måste vara guld värd, hon vet vad Rasmus tänker och vill pluss alla dockor och nallar vi har här hemma. Igår när Daniel skulle lägga henne, fick hon en godnattkram och sen dockan, varpå pappa hysjades på eftersom dockan redan hade somnat. När det var nallens tur att få en godnattkram upplyser flickebarnet pappan om att "han (nallen alltså)är litt sjenert" "är han sjenert?" "ja, han är litt sjenert"

andra bevingade uttryck för tiden är
-"jag tror vi må pusse opp mitt rom mamma, det är så rotete"
vi hoppas alla att lite färg på  väggarna kan råda bot på det.

Rasmus dukar av sitt lilla bord, reser sig upp i barnstolen och säger, "tack, tack" när han är mätt och vill gå från bordet. Annars är han mest glad och sprallig, när han inte slåss med andra små pojkar med samma korta lunta som han själv.