Marianne

I helgen ska vi ha två små gäster sovandes här, stora N som är 4 år och lilla N som är 2 år. Barnen har sett fram emot detta och det ska lekas för fullt hela helgen. Vid middagsbordet sitter stora N och tittar på kylskåpet där Jennifers teckningar hänger, han undrar vem som har ritat rymdskeppet. Jennifer ser lite förolämpad och påpekar att det är ett hus.
Jennfier:
- Ser du ikke all røyken som kommer ut fra pipa?
Stora N:
- Jo men det ser ut som ett romskipshus da og hvorfor er røyken grønn det skall den jo ikke være.
- Jo får de som bor i huset har malt all veden blå og gul og da blir røyken grønn!

Stora N blev tyst och försökte antagligen klura ut vilka idioter det var som målade veden de skulle elda med.

Idag på väg hem från dagis så sjöng Jennifer på en ny smart och rolig sång
-Oppe på fjellet der bor det tre spøkelser, spøkelse mor, spøkelsefar og lille lommetørklet (näsduk) uuhuuu sier spøkelsemor, uuhuuu sier spøkelsefar men lille lommetørklet sier bare uuu.

Varje natt runt fyra - fem snåret kommer Rasmus in för att sova i vår säng. Utan ett ord slänger han sin kudde i huvudet eller magen på mig, (inte ett så jätte trevligt sätt att vakna på) för att sedan gå ner til fotändan av sängen och krypa upp och lägga sig mellan oss. Lite sur över att varje natt få sömnen störd på detta sätt bestämmer jag och Daniel oss för att byta plats i sängen för att se vad som händer.
Som vanligt kommer Rasmus in och slänger kudden på det han tror är mig, när Daniel sedan vänder på sig för att flytta på kudden blir Rasmus lite förvånad och säger:
- Er det du som er mamma?
- Nej det är jag som är pappa
-Åja
Varpå Rasmus kryper upp i sängen, lägger sig under MITT täcke och somnar.

Rasmus:
-Pappa hva ønsker du deg på julen?
Daniel:
-En ny bil, snälla barn, massa pengar...
- Men det går jo ikke ann!
- Varför inte det?
- Du har jo allerede masse penger!