Marianne

På fredag är det maskerad på dagis. Jennifer bestämde sig (sin vana trogen) för att vara prinsessa i år igen, men Rasmus ville vara polis så igår åkte vi till närmsta leksaksaffär för att försöka hitta några poliskläder. Tyvärr hade de inte några poliskläder där, men till min stora glädje (Inte för jag är ett stort pippi långstrump fan utan bara för att denna lilla prinsessa bestämde sig för att använda sin fantasi och kreativitet en aning och komma på nåt nytt.)hittade Jennifer pippi långstrump kläder, så nu ska hon vara pippi långstrump.

Idag åkte vi till en större leksaksbutik och Rasmus hittade till sina stora glädje poliskläder så nu är båda barnen nöjda och redo för fredagen som med tanke på resan till Sverige på kvällen inte kunde ha kommit lägligare. Nu är båda barnen sysselsatta hela dagen och behöver inte tjata om när vi ska åka(i alla fall inte till mig:))



Måste bara tillägga att vid middagsbordet idag satt Rasmus och drog skämt och både han och Jennifer tjöt av skratt. Varpå han helt plötsligt säger att han är långben, när jag frågar varför förklarar båda barnen med inlevelse att långben är den figuren som är rolig på musses klubbhus och Rasmus är ju en rolig pojke. Alltså är han långben:) 

Nu har det snöat och snöat i det oändliga. från att inte ha snö alls har vi nu nästan en meter snö utanför huset. Vi har skottat och skottat i det oändliga. Barnen njuter av att vara ute, i alla fall där det är skottat och nertrampat så de kan gå. Att gå rundt huset är helt otänkbart.


Daniel försökte ploga upp en pulkabakke i trädgården, det tog lite tid men till slut hadde vi en fin bakke.



I den här högen har barnen fått en snöborg, med tunnlar, trappor, soffa och pulkabacke.


Barnen sjönk ner ganska djupt i snön trots att de är väldigt lätta:)

Igår frågade jag Jennifer om hon ville hjälpa till med maten, varpå jag fick ett surt nej tillbaka. Medans hon tänkte och svarade stod Rasmus bredvid och hoppade för han ville hjälpa till. Han var så söt när han ordnade marinaden till laxen och hackade tomater.
Stolt som en tupp serverade han sedan middagen och skröt väldigt av sina insatser på köket. Jennifer blev lite avundsjuk och undrade varför inte hon hade fått vara med och laga maten!?!?! När jag påminde henne om att jag hade frågat henne först och hon sagt nej såg hon lite förvånad och besviken ut.
Minnet är bra men kort och i Jennifers fall otroligt kort, hon vet aldrig vad hon har gjort på dagis. Det slutade med att vi avtalade att hon skulle få hjälpa till en annan dag

Idag på väg hem från dagis åkte vi förbi en bil som hadde lyckats köra in i väggrenen på nåt konstigt vis. Han stog med näsan ut mot vägen och baken långt in snöhögen. Det såg nästan ut som om han hade parkerat där för flera veckor sedan och sen försökt gräva fram bilen nu. Men eftersom jag har kört förbi där flera gånger dagligen så vet jag att han inte har det så jag har ingen aning om hur han lyckades komma ut dit.

Barnen undrade vad han höll på med eftersom vi var tvungna att stanna för mötande bil och sedan köra förbi honom. Jag hade två trötta barn i bilen och kände inte riktigt att jag hade gjort så stor nytta där ute så vi körde. Precis när vi kör vi förbi konstaterar Jennifer lite förebrående:
- "Mamma, Jesus vill att vi ska hjelpe andre"
Rasmus som på en gång förstod hintet fortsatte på syrrans inslagna bana
- "jeg kan dytte mamma, jeg er kjempestark."
-"ja, en gang så jeg en som gjorde helt alene så vi kan det mamma vi er sterke" fortsatte Jennifer.
Försökte febrilt komma på nåt bra att säga men jag gjorde inte det så jag höll bara med och fortsatte köra med taggen långt instucken i hjärtat.