Marianne

Idag vid middagsbordet satt Jennifer ochpratade och skrattade så maten sprutade ur munnen på henne,efter åtskilliga åtsägningar utan någon effekt alls tyckte Rasmus att hon åt som en gris. Man skulle ju kunna tro att detta skulle göra en inverkan men inte alls, då la hon helt ner besticken och försökte slicka isig maten från tallriken SOM EN GRIS.
Till slut tyckte jag att det räckte och sa åt henne att sluta bråka
J
-"Jeg bråker ikke"
-"Jo, det gör du"
Hun bara stirrar på oss med ett leende varpå hon säger
-"Ska jeg sende deg på rommet"
Hon måste ha lärt sig av Levi hur man ska svara sina arga föräldrar.

När Rasmus kom hem från dagis idag var han så trött att han somnade på väg upp i sängen.




Barntv

I veckan var Jennifer til tandläkaren ochdrog ut sin första tand. Hon var så duktig och hade inte alls ont efteråt. Flera av hennes kompisar har börjat tappa tänder så hon var väldigt stolt över sin "glugg". Med tanke på att den nya tanden redan är halvvägs uppe bakom mjölktanden blev det inte hel glugg men, men. Hon har visat det för alla, kassörskan på Kiwi, alla vänner, dagispersonalen, tanten inne på Spikkestad konditori mer eller mindre alla hon träffat sen i onsdags. På kvällen la hon tanden i vatten och det första hon gjorde torsdag morgon var självklart att kolla om tanden hade förvandlats til en 20-krona. Hon blev helt överlycklig när hon insåg att tanden var väck och det låg ett mynt där.
-"Nå kan jeg ta med tanden å handle i butikken"



Rasmus pojken har lärt sig cykla utan stödhjul, han är så stolt. Han cyklar runt, runt i rondellen utanför huset. I vanlig Rasmus stil går det fort och ser ganska vingligt ut. Han tittar sällan framåt och utbrister ett "yeah", jippie" och "se så råkul jeg er" medans han cyklar runt med ett brett leende på läpparna.

Idag har vi haft en sån här riktigt seg dag, båda barnen är lite små förkylda och hängiga. Att det dessutom har regnat hela dagen har inte hjälpt humöret. Efter lunch fick jag lite nog av gnällandet och anordnade ett filmmaraton i hopp om att de skulle somna och vakna lite gladare en stund senare. Men men tre filmer senare har barnen inte sovit en enda sekund men de har däremot piggnat till lite och leker nu nöjt på sina rum, dessutom har solen tittat fram. Väldigt skönt. Om en timme ska jag lämna barnen till A som ska underhålla, lägga och ordna kvällsmat åt fyra! små barn så att vi mammor kan gå ut och äta och se mamma mia musikalen.  En helt klar beundransvärd far måste jag säga. Ska bli skönt att komma ut lite:)

Jennfier har blivit så stor att hon har kommit påatt det finns jentelus og guttelus (tjejbaciller och killbaciller). Guttelus är något man ska akta sig väldigt för om man är tjej. I bilen idag kom hon på att om hon kramade på sin pappa vilket är väldigt in för tillfället så får hon pappalus vilket inte var bra, då blev hon ju kille. Rasmus var å andra sidan väldigt glad för han kunde krama på pappa så mycket han ville.
J:
-"Men Rasmus da kan du ikke kose på mamma får da får du jentelus"
R:
-"Nei, fordi jeg har så....mmh...bra...mhmm..guttelus, så jeg får ingen jentelus"

Så var vi tillbaka i denna härliga tid när livet känns som en never ending frågesport. Dagen börjas opch avslutas med ett varför? Varför är himlen blå? Varför ska vi ha köttbullar till middag? Varför bor det inga lejon i Norge? Varför bor de bara där det är varmt? Varför äter lejon kött? Varför var Sune älg(nån som minns barnbanden) inblandad i en älgjakt? Varför är älgkött gott? Varför skjuter inte pappa en älg? Varför har inte jag skjutit en älg?
Fyra års åldern är en frågvis ålder, inget svar är bra nog det kommer med 1000% säkerhet alltid en följdfråga tills det till slut bara kvarstår  obestridliga fakta men inte ens detta är gott nog för pojken.
Erfarenheten säger att han kommer att växa det av sig men just nu är dagen en pers, om jag ändå hadde vunnit en miljon för att jag klarat av alla frågor men ikke. Det är livets frågesport helt utan vinst. Möjligtvis lär man sig lite tålamod genom denna prövning:)