Marianne

Igår kväll var det så dags igen. Satt och tittade på tv när jag hör ett förfärligt trampande och skrikande från övervåningen, med den andra kvällen i färskt minne sprang jag upp samtidgt som jag försökte säga åt henne att gå på toaletten. Förvirrad som hon är går hon bara efter min röst och jag möter henne halvvägs ner i trappen helt naken!  Jag visar henne toaletten och går på jakt efter trosorna som hon hade på sig när hon gick och la sig.
Hittade de till slut i sängen, så hon måste ha klätt av sig i sängen, klättrat ner och sen glömt vart hon skulle. 

Förra fredagen var vi på Liertoppen, ett köpcentrum i närheten. Vi skulle snabbt in och köpa en present innan vi skulle vidare på ett barnkalas. På vägen ut blev vi stoppade av en kille från Rädda barnen som undrade om vi ville sponsra nåt projekt så fler barn kan gå i skolan. Jag sa att vi inte var intresserade och sprang vidare. Jennifer undrade vad han sa och jag försökte förklara att han pratade om alla de barnen som inte hade tillräckligt med pengar för att gå på skolan och undrade om vi ville hjälpa dem. Jennifers spontana kommentar var:
-Åja, det vill vi jo ikke.

Vid middagsbordet igår sa Rasmus efter en stunds tystnad:
-som sagt er jeg sprö (knäpp)
-er du sprö? frågade jag lite förvirrad
-ja nå har jeg värt våken så lenge så da blir jeg sprö
 

Jennifer och Rasmus satt i bilen och lyssnade på en barnsång om David och Goliat, när Jennifer hänger upp sig i en mening där David säger att han ska slå ut Goliat
Jennifer: Han sa slå deg ut!
Daniel: Man får jo inte slåss
Jennifer: Jo slå deg ut betyr å drepe han
Rasmus: Da var det krig, man må slå alle de som var i krigen
Jennifer: Ja når det er krig så må man slåss

Igår kväll stog jag och Daniel i källaren och hängde upp tvätt när vi hör hur någon trampar febrilt upe i hallen. Vana som vi är vid att Jennifer aldrig går på toaletten innan det är kris och hon måste stå och stampa inne på toaletten medans hon tar av sig kläderna tar vi det lugnt och fortsätter med tvätten.
Men just den här gången tar det inte slut och vi börjar höra små skrik uppe ifrån hallen. Daniel springer upp för att kolla vad som händer och möts av Jennifer som är så trött och förvirrad att hon inte vet vad hon ska göra. Istället för att gå på toaletten så springer hon runt i hallen i små cirklar och skriker. Hon är så trött att hon inte hittar till toaletten utan hon springer runt i hallen och vet inte vad hon ska göra.

Idag var vi på Kiwi för att handla mat. Precis vid kassorna har de en karusell som barnen älskar att sitta på. De lekte på den medans jag och Daniel packade maten.
Helt plötsligt hörde vi ett högt skrik, när vi vänder oss om har Rasmus ramlat ner från karusellen på golvet och en kille med en fullastad kundvagn kör på honom flera gånger. Inte förrän vi skriker till och plockar upp Rasmus som desperat försöker rulla undan vagnen inser han vad som händer och stannar. Han blir ganska förskräckt och bjuder båda barnen på glass från sitt kebabställe bredvid kiwi.
Rasmus fick ganska ont i armen och ryggen men han blev nog mest rädd, stackars liten. Han fick armen i en mitella när vi kom hem för att trösta lite, han var ganska röd och lite svullen men det värsta är nog borta imorgon.

Förra onsdagen var Jennifer för första gången på kör. När vi hämtade henne var hon helt uppe i varv och pratade non stop om hur kul hon hade haft och allt de hade gjort. Helt plötsligt utbrister hon:
-"Mitt hjerte en knust"
Jag försökte hålla mig för skratt och frågade vad som hade hänt. Hon hade en pastill i munnen som hon fått precis innan hon gick från kören.
-" Jeg svelgte pastillen och så gjorde det kjempevondt i hjerte"
Hon fick lite vatten när hon kom hem så blev det bra, jag hoppas att vatten kommer att hjälpa mot krossade hjärtan även när hon blir tonåring:) 

Jennifer har börjat växa upp både på gott och ont. Hon himlar med ögonen, suckar och stönar högt och utbrister ett, åh mamma i tid och otid. Kan inte säga att jag känner mig så hysteriskt gammal och grå men enligt min 5 åriga dotter verkar mina glansdagar vara över, numera är jag helt lost och har inte koll på något och är i de allra flesta fall väldigt pinsam vilket hon verkar tycka är helt rimligt med tanke på att jag är född i förra milleniet något som är att jämföra med stenåldern. Till övriga familjemedlemmars förtjusning ska jag kanske tillägga.

Idag började vi städningen tidigt och barnen sprang runt i bara underkäderna och städa för glatta livet. Till slut kom ju den oundvikliga krocken ute i hallen och Jennifer skriker högt.
-"Äsch, jag tog på Rasmus kalsonger, fy så äckligt"