Marianne

Rasmus
-"Mamma jeg vil ha ett romskip (läs rymdfärja)"
Jag
-"Du vill ha ett romskip?"
Rasmus
-"Ja en blå så jeg kan kjöre hööööjt opp i luften"

Jennifer
-"Jeg vill også ha ett romskip, ett rosa som jeg kan kjöre helt opp till månen"
Jag
-"vad ska du gjöre på månen?"
Jennifer
-"bare kjöre runt, runt, runt som små einsteins gjör"

Rasmus
-"kan vi kjöpe et romskip til mig?"
Jag
-"om du blir en austronaut när du blir stor så kan du kjöre et romskip"
Rasmus
-"Ja når jeg har bursdag blir jeg tre år, da kan vi kjöpe et romskip til mig"

Jennifer
-"Kan jeg også få ett eget romskip når jeg blir stor?"
Jag
-"Ja om du vill kan du ha det som en jobb, sånn som pappa jobber på butikk så kan du kjöre romskip opp til månen"
Jennifer
-"Åh kuuuuult, det vil jeg gjöre, men den må väre Rosa da"

Så om ni ser några rosa rymdfärjor om si så där 20 år så vet ni vem som gav Nasa idén. 

Rasmus:
-"Ska pappa köpe is til meg?"
Jag
-"Ja det ska han"
Jennifer
-"Mamma sånn her er det! Det finns to kasser så da må det stå to mennsker der, så må pappa komme med isen, så må han betale. Og så må han ta en pose og sånn da. Så må han putte isen oppi posen å så mamma så må han ta posen opp på sykkelen. Og etter det så må han sykkle hele veien hjem til oss med isen ikke sant mamma? Sånn var det."
Lägg till poser, suckar och vevande armrörelser till varje ord så har du bilden.

Rasmus har kommit på att alla älskar honom. Han kan komma fram helt oväntat och säga "du älskar mig mamma" eller "Vennifer älskar mig". Ramsan kan fortsätta i det oändliga med pappa, bestemor, oldemor, bestefar, Tante Lin, Camillan, Onkel Björn, Levin min och andra kända och okända.  Hela samtalet brukar avslutas med "Alla älskar mig" .

När vi åkte till Spanien i somras började han prata med ett äldre par som satt bakom oss på pizzerian. Han pratade om att han skulle resa till Spanien och erbjöd dem att smaka på hans pizza och diverse annat. När han sen satte sig ner igen vid vårt bord så säger han högt och tydligt "Hon älskar mig vet du mamma" om damen på bordet bakom. Hon blev lite smått nervös och skrattade "jasså det gör jag"
Måste vara väldigt skönt att leva i en värld där alla kända och okända människor känner en.

Har fått en del klagomål på att det itne går att kommentera bloggen men nu ska det vara åtgärdat:)

Nu när flera av våra nära och kära väntar barn igen så ökar ju intresset från barnen angående deras egen tid i magen. Rasmus blev alldeles fascinerad när jag berättade att han hade ätit omåttliga mängder med glass och choklad i magen. Helt överlycklig tittar han upp på mig och säger.
-"Jeg fikk vaffel også mamma, å is å sjotokolade."
Jag
-"ja det kan nog hända"
Jennifer
"Mamma, sånn her var det, når du spiste maten så svelget du den å da gapte Rasmus sånn her (innlevelsefull dramaförevisning om hur man lägger huvudet bakåt och gapar för allt vad man är värd.) och så kom maten in i munnen hans"

Jag som trodde det hade med moderkakan och blodomloppet att göra.