Marianne

Måste bara lägga in lite mysiga bilder från Kolmården. Vi var där förra veckan med Björn, Shirin och Levi och hade jättekul. Barnen var så mysiga och glada hela tiden, Levi blev så exalterad att han började peka på alla bilar och träd inne på safariparken och säga "där" och "titta", Björn fotade personalen och zebrarumpor och Rasmus försökte skrämma strutsen. Jennifer var stum av förundran på delfinshowen medans Rasmus mest var fascinerad av att ljuset tändes och släcktes hela tiden.

Jennifer och Ramus vid sälarna


Levi och Rasmus kramas



Min snygga bror Björn


Barnen bytte vagnar hela tiden och satte sällan i sina egna vagnar och den enda som fick köra Jennifer var Shirin


Tittut Rasmus


Rasmus var på väg in till flera djur så högre staket kanske skulle vara att rekommendera.


Sötnosen Levi fick lite mellanmål


Jennifer myspysen njöt av dagen och körde runt både brorsan och kusinen i egen bil

Nu har vi äntligen påbörjat vår semester och solen har återkommit till det kalla och regninga skandinavien. Vi tackar och bockar för äran och kontrar med att ligga i våra solstolar och läsa våra nyinköpta böcker hela dagarna i ända. Barnen ser vi inte för de är fullt upptagna med att utforska omgivningarna och hitta på diverse fullt tillåtna bus. Lunchen intogs i ovannämnda solstolar vid poolkanten och nu kommer snart de beställda pizzorna som äts på papperstallrikar. Kan en semester bli mer avslappnad än så här??



Rasmus har fått ett myggstick under hakan och den lilla pojken som inte äger underhudsfett har helt plötsligt fått en söt dubbelhaka.



Barnen har tidigare idag sprutat ner sin far med vattenslangen, åkt båt och hjälpt sin far och farfar att tvätta två bilar så jag tror de har fått sitt vattenbehov tillgodosett idag:)

Lille bestemor, lille bestemor
lille söte bestemor
takk, takk Jesus, takk, takk Jesus
takk, takk Jesus bestemor

Man behöver inte alltid kunna texten för att kunna sjunga med pappa och syrran man kan helt enkelt komma på en egen text:)

Jennifer kommer gråtande in till mig
-"Mamma, jeg slo meg, kjempehart på benet."
-"Men lille vennen du må väre forsiktig med Jennifer. Hun blir så veldig lei seg hvis du slår henne."
-"Nej mamma da, det var ikke Jesus. Han bor jo i hjerte mitt."

Läste just att Migrationsverket har beslutat att alla irakier som inte kan bevisa att de har ett personligt hot mot sig ska skickas tillbaka till Irak. Detta på grund av att det inte finns någon väpnad konflikt i Irak. Detta får mig att fundera lite, vad är en väpnad konflikt om det inte finns en i Irak??? Jag trodde att väpnade konflikter var konflikter där det fanns vapen och beskjutningar inblandade, för vad är det annars?
Det smäller bomber var och varannan dag, olika grupper i landet kämpar om makten och krigar med varandra. Ytterst få människor i Irak kan stava till demokrati och alla människors lika värde, majoriteten av befolkningen äger vapen, vet hur man använder dem och gör det dessutom. Det dör massvis av amerikanske soldater i landet och jag betvivlar stark att de tar livet av varandra. Men någon väpnad konflikt är det alltså inte. 
Är det fler än jag som finner svenska myndigheters agernade och uttaldnen en smula besynnerliga? Försäkringskassans regler vad gäller föräldrapenningen är så svåra och konstiga att inte ens de själva kan svara på vad som gäller. Jag ringde skattemyndigheten för nån månad sen för att få veta vilka skatteregler som gäller för mig nu när jag bor i Norge men får lön från Sverige men det kunde de inte svara på och nu har alltså Migrationsverket bestämt att det inte finns någon väpnad konflikt i Irak.  Finns det någon logik här?? Vad är det som pågår i Irak om det inte är en väpnad konflikt? Och vad är en väpnad och konflikt om det inte är en konflikt med vapen inblandad?

Med detta har jag inte sagt att jag stöder kriget och USA:s närvaro i Irak eller att jag tycker att alla irakier som kommer till Sverige ska få stanna. Jag tycker bara att det Migrationsverkets uttalande är lite besynnerligt.

Kom på att vi har kamera på datorn så då kan jag ju lägga in bilder på barnen:)

-"Jeg elsker at du hjelper mig mamma"
-"Du er helt fantastisk mamma"
-"Å mamma du er så flink"
-"Å pappa du er blitt helt nydelig"
-"Mamma, se så  flink Rasmus er han er jo helt fantastisk flink."
-"Mamma, du er helt underbar"
Jennifer har alltid haft lätt för superlativ men de sista dagarna har kärlekskommentarerna och uppmuntringarna flödat utöver det vanliga. Det är inte mycket som ska till, nyss vek jag ett A4 papper ner till A7 eller nåt och Jennifer blev helt lyriskt.
-"Du er så kjempeflink mamma, det er helt fantastiskt, tusen takk for at du hjelper mig."

Rasmus springer annars runt och säger "Kan jeg få..." vilket er det nya istället för att säga "jeg liker..." Annars säger han "takk mamma" och "ja mamma."

Nu kan det ju lätt låta som att vi har helt underbara och lydiga barn men jag måste tillägga att så är nog tyvärr inte fallet så fort barnen inte får som de vill så är tonen en annan. Men för sekunden är båda nöjda och glada och då njuter man som förälder, men det är nog mera lugnet före stormen.