Marianne

Tack för livet, för lärdomarna, för utskällningarna och för visheten du gav. Du fanns alltid där, hade alltid tid för oss. Jag tror inte att jag riktigt förstog vad du gjorde för oss förrän jag fick egna barn, det är först nu jag har börjat förstå vad det kostade dig av tid, uppoffringar och kärlek.

Först när du började jobba insåg jag hur mycket det betydde att du faktiskt var hemma mina femton första år. Jag saknade att inte kunna komma hem till dig, att inte på en gång kunna diskutera dagen med dig. Du har visat mig hur viktigt det är att vara hemma med sina barn, hur bra barnen faktiskt mår av det och hur viktigt det är för barnens trygghet och självkänsla.

Jag kommer ihåg varje gång jag hade problem och du ställde dig nära mig och sa: " Du ser bara problem runt dig men jag som är längre kan se över dina problem och vägen ut där borta så du behöver bara kämpa vidare så tar du dig igenom detta också" Fortfarande är du bara ett telefonsamtal bort och jag vet att du fortfarande alltid kommer att ställa upp för mig.

Du har aldrig låtit mig ge upp, alltid pushat mig vidare, aldrig tyckt synd om mig men istället tvingat mig att gå vidare att kämpa lite till, att faktiskt ta det där extra steget som skulle till. Du har lärt mig att stå på egna ben, att bygga ett liv där jag kan klara mig själv men ändå visat mig hur jag ska ta hand om min familj och sätta deras bästa framför mig själv. Alla mina framgångar och framsteg har jag gjort på grund av dig och ditt stöd. Du har alltid trott på mig, jag har aldrig hört dig säga att detta fixar du inte Marianne.

Du har med ditt liv visat hur man ska vara en bra kvinna, fru, mamma och mormor. Tack för att du finns och för allt du har gjort för mig. Ord kan inte säga hur mycket jag älskar dig.

Försökte byta lakan på Jennifers säng idag igen och jag blir lika frustrerad varje gång. Hur är det egentligen meningen att man ska bädda denna säng?? Själva sängen är 155 cm över golvet, bara det en ganska otymplig höjd att försöka bädda en 90 cm bred säng men föreställ dig att du sedan lägger till ett 35 cm högt skydd i metallrör runt hela sängen. Vad har du då fått? Jo en säng som är högre än mig, Voila nu blev det genast mycket enklare. Även om man står på Rasmus säng så når man precis ner med fingertopparna på madrassen så jo för all del ytterst på sängkanten kan jag få lakanet att ligga fint men sen då. Jag har inte 90 cm långa fingrar. Har försökt mig på detta konststycke nu i två månader och jag blir inte klokare med tiden kan jag säga. Har försökt att ta lite sats och hoppa upp i luften under tiden som jag ordnar lakanet (alltså flygande) för att bli lite längre men det funkar inte alls, det enda som händer är att jag trillar ner från Rasmus säng och att sitta i sängen samtidigt som man lägger på ett lakan är ju minst sagt ett konststycke i sig självt. Bädda en hörnet, hoppa runt, bädda nästa hörn, hoppsan nu är inte lakanet sträkt längre, rätta till och ordna tredje hörnet. Puh äntligen bara ett hörn kvar nej men vänta lakanet har vridit sig på mitten bara att börja om. Och de där militärsträkta lakanen som Daniel kan åstadkomma om han vill kan man ju bara drömma om. Det vill säga om man mot all förmodan ens kommer upp i sängen. Stegen är ju minst sagt anpassad för personer kortare och smidigare än jag och väl upp kan man inte ens sitta rakt för då slår man i huvudet. När jag kommer ner från Jennfiers säng helt genomvåt av svett idag och med ett lakan som i alla fall låg där så tittar Jennifer på mig och utbrister "men mamma vad gör du?" Själv stod hon glatt på golvet i godan ro och stoppade Rasmus kudde in i örngottet, kanske jag skulle byta jobb med henne.

Det är samma konstiga procedur varje gång Jennifer ska ha en godnattkram. Mamma hänger över sängkanten med skydds staketet presande under armhålorna, balanserande på tå på en smal sängkant och sliter förtvivlat i en busig fyraåring som inte vill ha godnatt kram. Om man lyckas få tag i en arm är det bara att hålla fast och slita i barnet tills man får henne nästan upp över kanten annars blir det ingen kram eller tveksamt om det kan kallas för kram men en puss på yttersta hårstråt blir det i alla fall. Längtar tills mardröms perioden är över så jag slipper försöka krångla mig upp i den sängen i totalt mörker för att försöka lokalisera en gråtande fyraåring och krypa ihop tillsammans med henne väl medveten om att man kommer att väcka hela huset när man försöker smyga sig ner tyst och försiktigt för att lägga sig i sin egen säng, eller när man måste lyfta ner henne från sängen för att hon ska kissa på natten. Stackars lilla barn hennes knän kommer ju att vara helt sönderslagna innan hon fyller fem.

Varför kan ingen uppfinna föräldravänliga barnsängar som samtidigt tar lite plats för oss trångbodda. Det måste väl vara fler än jag som inte lyckas bädda en loftsäng eller lyfta ett sovande litet barn upp eller ner från en sån säng utan att ha ihjäl antingen mig själv eller barnet. Kanske en höj och sänkbar säng, det finns ju faktiskt höj och sänkbara skrivbord. Det vore väl idealiskt, en lite knapp att trycka på när man ska bädda sängen eller vill ha en kram eller ska lyfta ett barn i och ur sängen. Kanske ett sänkbart golv vore bättre så inte Rasmus blir klämd under?? Men, men nån som har bättre ideér??

...men nånstans måste det väl finnas en gräns eller? Har ibland funderat på om vi har varit extremt dåliga föräldrar eller om vi bara har fått barn som absolut inte delar vår syn på mat. Det började när Jennfier blev så stor att hon kunde äta mackor, hennes favoritpålägg blev snabbt leverpastej. Det var nog nånstans där som det gick snett tror jag för det dröjde inte länge innan hon började ha på torra corn flakes på mackan. Dum som jag var tänkte jag att jaja, alla har ju inte samma smak och hon växer säkert ifrån det men det har hon inte gjort. Mina barn äter leverpastej som andra äter smör, det går utmärkt med leverpastej med corn flakes på, leverpastej med ost, leverpastej med skinka, när Jennifer ville ha sylt till leverpastejen drog jag nån sorts gräns men då tror jag att det var för sent. Det nya inne pålägget är ost och sylt på mackan, den kombinationen känner jag i alla fall igen men när båda barnen hämtade räkor och la ovanpå ost/sylt mackan igår då började jag fundera på om vi inte har misslyckats någonstans. Eller är det bara jag som tycker att kombinationen ost/sylt/räkor på samma macka låter helt vidrigt?
Till deras förvar måste jag ju säga att det faktiskt äter upp alla sina konstiga kombinationer av pålägg även den sistnämnda men ändå? Måste man inte dra gränsen nånstans? Är det tillåtet att äta så konstigt? Vad kommer deras framtida fru/man att tycka om deras mat smak, kommer de nånsins att kunna äta samma rätt under ett måltid eller måste de tillaga två rätter med mat??

Nu har vi firat 17 maj i två dagar, intensivt men kul fast nu måste jag erkänna att jag är helt slut. Det började igår morse med att jag hämtade syrran på Gardemoen klockan 8, hem och hämta Jennfiers grejer till parken och skjutsa henne dit. Sen var det snabbt hem till farmor och hämta henne, möta Daniel och morfar och gå i 17 maj tåg med Jennifer och resten av parken. Hon som hade övat på att ropa Hurra och tuta i trumpeten och vifta med flaggan hela morgonen gick nästan som i andakt runt i tåget efter korpset som spelade. Med lycka i blicken och ett litet leende på läpparna gick hon runt och viftade med flaggan, men inte förrän de hade gått färdigt och korpset stod och spelade på gården började hon tuta vilt och tinade lite. Efteråt vart det korv med bröd eller lompe, räkmackor, kakor och glass hemma hos oss tillsammans med morfar och farmor. Det var superkul att se morfar igen nu när han har kommit hem från Spanien och Rasmus skulle så klart visa att han var Oldefars lilla pojke och åt samma mat som morfar. Han åt mackor med räkor och räksallad, Rasmus å andra sidan åt Korvbröd med räksallad och stekt lök och för att förstärka löksmaken så åt han lite stekt lök med sked också vid sidan av, detta nersköljt med lite Fanta. Låter helt underbart gott tycker jag.

Idag har vi varit inne i stan och tittat på alla barntågen som går framför slottet inne i Oslo, tjockt med folk men lite kul. Härlig stämning är det i alla fall, på kvällen var vi i församlingen och hade fest och åt mat. Rasmus har så klart fortsatt med sin 17 maj diet idag också och ätit korvbröd med räksallad och stekt lök hela dagen.

Jörgen höll ett 17 maj tal om att inte falla till ro med den vardagen vi har utan att bli "skapande missnöjda." (Ett uttryck använt av Martin Luther King) Det är så Norge blev fria från Unionen med Sverige (Tack Gode Gud för det) och även så vi till slut vann andra världskriget. Många stora förändringar i världen har åstadkommits på detta sätt. Vanliga människor som har blivit missnöjda med dagsläget och inte bara blivit sura och griniga utan bestämt sig för att göra någonting åt situationen. Martin Luther King gick så långt att han i ett tal sa att människans frälsning ligger i att vi blir skapande missnöjda. Om vi läser om bön i bibeln så hänger det alltid ihop med något annat. Det är bön och fasta, bön och helande, bön och evangelisation. Det räcker aldrig med bön, vi måste omvandla bön till handling. Alla kan gör något för att förändra världen runt omkring oss och några kan göra mycket. Så låt oss göra som folk före oss och helt enkelt förändra världen, tillsammans kan vi göra det! Jag antar Jörgens utmaning, gör du?

Hur ska det gå med ett så litet barn i den stora världen. Han verkar så tuff på utsidan, men är egentligen ett så känsligt litet barn.
Han har alltid varit framåt och tidig för sin ålder, väldigt intensiv att umgås med, alltid i farten och alltid full av blåmärken men han gråter sällan för det. Han reser sig upp och går vidare, om och om igen gör han sakerna tills han får till det. Så söt med sina stora blå ögon och sitt ultrablonda hår, alltid nära till skratt och bus, skämt och upptåg. Men inne i kroppen bakom alltid bus och skratt finns en väldigt känslig liten kille. En kille som kryper upp i knät och ber om mys och kram, en liten kille som vill att mamma eller pappa ska ligga bredvid och kramas i sängen. En liten kille som kommer in i mamma och pappas säng klockan fem om morgonen för att "tosa mamma, pappa." En liten kille som gråter om någon "dyttar" han, en kille som med darr på underläppan kan älta om och om igen i två timmar att någon sagt "gå vekk" till honom. En kille som med sorg i ögonen berättar flera dagar efteråt att hans "nyne er ödelagt" och pappa "tok min nyne" när den hade gått sönder.
En liten, liten älskling som verkar så tuff men är så mjuk och sårbar på insidan. Hur ska jag kunna skydda dig från allt ont i världen? Hur ska du överleva kompisar svek och världens sorger när du är så liten och ömtålig. Önskar jag kunde hålla dig i mina armar jämt och skydda dig för evigt. Men hur kan man lära ett sånt skört litet barn att handskas med världen och stå på egna ben??

"Takk Jesus at vi ska ha det kjempegöy imorgen. Takk för at vi har värt på restaurang idag med Rasmus och mamma och Oldemor og jeg og..... de andre...i den blå bilen"
Svårare än så behöver inte en aftonbön vara.

När vi åkte från restaurangen utbrister Jennifer
"Mamma, hun jenta glemte å vinke"
Hun jenta, är gift med en kusin till pappa och över 60 år. Undrar om hun hade uppskattat att bli kallad "jente" om hon hade hört det eller om hon hade tyckt att hon var lite för gammal.

Rasmus som förgudar sin storasyster och anstränger sig till det yttersta för att vara lika cool som henne har börjat prata lite lätt märkligt för en två åring.
"Kan du egentlig hjelpe meg?"
Hört en två åring be om hjelp på det sättet förut? Annars är han för tiden väldigt mysig. "Jeg sitte din fang" och "Jeg tose min mamma" är meningar han säger hela tiden.

800 000 kronor om året det är vad en hemmavarande mamma hade haft i årslön om hon hade tagit betalt för allt jobb hon gör hemma i USA. Nyligen gjordes en undersökelse i USA om vad mammor gör när de är hemma och vad det skulle kosta att hyra in dessa tjänster från profesionella arbetare. En hemmavarande mamma är både hushjälp, förskolelärare, IT-konsulent, kokk, administrerande direktör, renhållningsarbetare, maskinoperatör, psykolog, vaktmästare och chaufför. Det är inte illa, kanske skulle lägga till det i mitt CV.

Att hemmavarande mammor förstör sina barns utveckling genom att vägra dem att gå på dagis är ju en vanlig myt i Sverige, dessutom pumpar media och staten nästan dagligen ut budskapet att hemmavarande mammor är en belastning för staten och snyltar på "riktiga" arbetares välfärd genom att inte arbeta och betala skatt. Hallå lystring alla politiker, vi snyltar inte vi utför arbete helt GRATIS för 800 000 NORSKA KRONOR om året. Det vore nåt att få in i huvudena på dem. Så kanske att det påtänkta vårdbidraget inte är så helt omotiverat i alla fall. 48 000 kronor i året är ju inte en förmögenhet, vi utför fortfarande gratis arbete för 752 000 kronor om året men ett litet tack är bättre än inget och från en mamma i Norge: Med ett vårdnadsbidrag på 3000 kronor i månaden efter skatt kan man faktiskt vara hemma med sina barn, tro det eller ej men mammor är faktiskt ekonomer också och har lärt sig hur man använder pengarna två eller tre gånger för att få ihop familjens ekonomi.

Visste du att mammor arbetar 92 timmar i veckan, alltså en vanlig 40 timmars vecka plus 52 övertidstimmar, det är i alla fall genomsnittet för en hemmamamma. Sen kan vi ju lägga till mitt halvtidsplugg på 20 timmar varje vecka. 112 timmar i veckan, inte konstigt att jag blir lite trött ibland. Daniel kan jag ta ut mina fem veckors semester snart??

Nu ska jag skriva om mitt CV:)
Artikelns finns på aftenposten: http://forbruker.no/jobbogstudier/jobb/article1782152.ece.
Eller CNN Money: http://money.cnn.com/2007/05/02/news/economy/bc.life.work.mothers.reut/index.htm?postversion=2007050216

Måste faktiskt erkänna att jag har blivit en ny människa de senaste dagarna. Jag har faktiskt hör och häpna klarat av att följa upp städyran så igår plockade jag undan på övervåningen, kollade igenom och slängde gamla kläder, jag sorterade faktiskt räkningslådan. En väldigt smart idé faktiskt, när det kommer ett viktigt papper som måste åtgärdas på något sätt eller en räkning så lägger man det där så vet man var det finns, när man sedan har gjort det man ska eller betalat räkningen så försvinner papperet in i pärmen och kvar ligger de få papper man måste ha. Väldigt smidigt, det är bara att den senaste tiden så har det varit lite svårt att stänga locket och papperena har ramlat ut över hela golvet. Så igår bestämde jag mig för att det fick vara nog och insåg att vi hade papper från december liggandes i lådan som egentligen borde sitta i pärmar. Vi har inte ens köpt någon pärm för 2007, riktigt illa, så det måste jag göra imorgon. Jag har till och med varit och hämtat färgprover till trappan så nu ska det bli ordning.

Annars hann jag med att köpa kuddar till vardagsrummet så nu har vi äntligen fått användning för kuddfodralen vi köpte i februari. Idag har alla vinterkläder och annat som stog och skräpade i vårt rum åkt upp på loftet, jag har dammsugat hela lägenheten utan barnens rum (japp du läste rätt jag har dammsugat nedervåningen en gång till efter bara två dagar och tro mig det behövdes absolut åtminstone i köket.) Dammat övervåningen och putsat alla speglar, köp nya gummistövlar och gympaskor till Jennfier. Hennes gummistövlar var så trasiga att det var större vattenpölar i stövlarna den utanför och gympaskorna var både trasiga och för små. Nu har fått sina efterlängtade blinkskor. De har varit på tapeten här sen vi flyttade in och Jennifer har varit avundsjuk på alla som har haft dessa otroligt heta inneskor, men nu har hon alltså fått sina egna. Hon har gått runt och trampat hårt i golvet hela dagen för att de ska blinka. Farmor var rädd att hon skulle nöta ut dem på en dag som hon höll på men det är väl bara nyhetens behag antar jag. Det tog henne fem minuter att få av dem och sätta de fint i trappen när i kom hem. Det var ju av ytterst vikt att inte kardborrebanden satt snett.

Nu försöker jag få dem att sova i vår säng, inte så helt lyckat men det är en stor humla inne på deras rum, den andra på under en vecka jag fattar inte var de kommer ifrån. Men, men jag vill inte att de ska dansa runt den och reta upp den, så de får sova där tills Daniel kommer hem och kan få ut den.

Remi har skapat en ny blogg där han diskuterar kristna ämnen. Helt klart en blogg att läsa. Kolla in länken nedan.

I vår lätt stressade vardag med jobb från 7-22 var eller varannan dag, c-uppsats, två barn i trotsåldern, en trasig bil, dugnader, renovering och ett hem att sköta har vi behövt att prioritera lite vilket helt klart syns i vårt hem. Det ligger saker överallt, det behöver dammsugas, tvättas golv och städas i alla rum. Fönstrerna ska vi inte prata om, de är inte tvättade sen innan jul mycket på grund av att vi har slipat och varför tvätta fönster som dagen efter kommer att vara helt igendammade, men men nu när vi är färdigslipade blänger de på mig varje dag med all sin skit och plågar mitt redan tyngda samvete. Dessutom har det i flera veckor hängt både vinter, vår och sommarkläder och skor i hallen tillsammans med två gåbilar och två dockvagnar, lätt överbefolkat i vår rymliga hall med andra ord. Man får ta sats och trycka sig in genom dörren, hålla andan och dra hårt och låsa snabbt för att dörren inte ska glida upp och alla grejer trilla ut.
Men idag fick jag helt enkelt nog, så nu är alla vinterkläder och skor bortpackade, några är till och med tvättade och hänger på tork hör och häpna. Hela nedervåningen är städad, golven är BÅDE dammsugade och tvättade, disken är diskad, alla papper och prylar i köket sorterade. Påskpynten är återigen nerpackad i källaren(varför använda påskpyntet bara en vecka om året när man har investerat så mycket pengar i den, dessutom blir det ju en extra gnällgrej för ungarna att kunna tjata om påskgodis varje dag), båda bilarna och en av vagnarna har åkt ner i källaren för att uppehålla sig där istället för i hallen när de inte används. Allt skräp i källaren är slängt! Inte illa faktiskt. Jag har tvättat en maskin med kläder och vikt undan och som om detta inte var nog har jag även handlat mat åt morfar och städat ur hans lägenhet tillsammans med min moster.
Utöver detta har jag sovit en timme på dagen, pluggat en timme och lekt ute med barnen en timme, lagat varm middag och fikat muffins med ungarna.
Tänk om alla dagar kunde ha lika många timmar som den här då kanske jag kan hinna med övervåningen också, skriva färdigt c-uppsatsen, ha tålamod och orken att vara ytterst konsekvent med barnen och därmed få de att uppföra sig istället för att trotsa, måla båda trapporna, tvätta fönstren, städa i farmors grejer i källaren, spackla och måla alla smågrejer i köket, vardagsrummet och barnens rum, måla färdigt väggarna i trappen och just ja vi har ju inte ens börjat på vårt rum:)

Jennfier har kommit in i en period där frågan varför är ett av de mest livsnödvändigaste orden vi har och självklart måste användas 10 000 gånger per dag. Vi fogar oss aldrig efter vad mamma säger om vi inte har ställt frågan varför minst 15 gånger för att vara helt säker på att mamma har en giltig anledning till sitt beslut eller mamma helt enkelt bryter ihop och blir arg eller hotar med följder om lydnaden inte inträder omedelbart. Igårkväll var klockan åtta innan hon hade fått i sig sin kvällsmat och hon var färdig för sängen eftersom det var sent tyckte inte hennes mamma att det var läge för läsning på sängen eller ett hav av nallar att leka med. Efter flera minuters diskussion där frågan varför förekom minst 10 gånger bestämde hon sig för en annan infallsvinkel.
- "Bestemor sier at jeg får lese på sengen"
- "Jag är inte Bestemor och jag sa nej"
- "Men jeg sa, Bestemor kan jeg få ha en tidning i sengen och så sa hun ja."
- "Ja men jeg sier nej, du skall sove med en gang" 
-"Men en gang fikk jeg ha tre tidninger i sengen hos Bestemor"
Till slut blev jag lite irriterad och förklarade lätt frusterad för barnet att hennes Bestemor var perfekt men hon skulle i alla fall lägga sig utan att läsa först. Surt gick hon ett par steg upp för trappen innan hun utbrast.
-"Men du är inte perfekt mamma"
Tack för den televerket säger vi när klockan är åtta på kvällen och diskussion nummer 9867 för dagen är avslutat. Nu gäller det bara att städa upp, sova och försöka hämta krafter till nästa dags kraftmätningar.