Marianne

Idag hade vi levande ljus på bordet i ett desperat førsøk att få barnen att sitta fint vid bordet och inte bete sig som två små apungar. De regler som kom med ljusen var att man skulle sitta still på sin egen stol, inte hænga på eller øver bordet och att man skulle prata med inne røst. Ganska sjælvklara saker tycker du men ack så svårt om man ær liten.
Mitt under måltiden upprepar Jennifer dessa regler før sin far och påpekar att om man inte føljer reglerna så kan det børja brinna på honom. Och nær det brinner på pappas huvud då måste Jennifer, Rasmus och jag skynda oss att klæ på oss och gå ut med en gång. Men Daniel som det brinner på han måste stanna kvar inne:) Sen nær vi har kommit ut kan vi ringa en brannmann som kan komma och slæcka Daniel.
Det har Jennifer lært sig på Playhouse Disney att om det brinner så måste man gå klæ på sig och gå ut snabbt. Men det som brinner måste stanna kvar inne. Vad skulle vi gjort utan Disney???
Rasmus som inte ville vara sæmre æn sin syster påpeka att Daniel skulle bli ødelagt om han børjade brinna och då behøvde vi en ny pappa. Nær Daniel førsøkte påpeka att kanske han bara kunde åka till doktorn så kunde han bli bra igen och vi inte behøvde en ny pappa så kontrade Jennifer med att doktorer kan inte sånt.
De kan bara gøra en frisk om man har ont i magen, halsen, øronen, øgonen, huvudet och rumpan som Rasmus la till, men om man brinner så kan doktorn inget gøra, då ær man helt enkelt ødelagt.
Kan tillæggas att barnen satt som tænda små ljus och næstan hela tiden pratade med sin inne røst, så detta ska vi nog gøra imorgon också:)

-Pappa se jeg har shorts på meg"
Rasmus var alldeles vild av glædje nær Daniel kom hem från jobbet eftersom han hade fått på sig shorts efter att de hade varit ute och kommit in helt genomvåta ændå in på ullklæderna.  Jennifer dansade runt i kjol utan strumpbyxor och Rasmus hade sin "fotbollsshorts".( Det står sport på dem och eftersom fotboll ær en sport så ær det fotbollsshorts.)
Vid middagen tog han upp detta tema igen
Rasmus:
-"Jeg har shorts på meg pappa"
Daniel
-"Ja jag ser det"
Rasmus:
-"Jeg fick ta fotbollshortsene mine for mamma fant ikke de som var snyt, snutis, sn..."
Jag
-" De som man skulle knyta"
Rasmus:
-" Pappa, mamma kunne ikke finne de shortsene som man skulle snyta"

Igår kvæll nær jag skulle be aftonbøn med Rasmus så sæger han helt pløtsligt
-"Jesus ær hær"
Lite stolt øver att han har førstått någonting av vad vi har pratat om hemma och helt tydligt inte bara skriker Halleluja i tid och otid utan att førstå vad det handlar om svarar jag att jovisst Jesus ær sjælvklart hær hos dig.
-Ja Jesus har lila øgon och lila morgonrock " fortsætter han med ett leende. Just dær kænde jag att vi tappade lite av det andliga i diskussionen men vad vet jag. Jag har inte sett Jesus så jag kanske inte kan uttala mig.

Før øvrigt kan jag bara ursækta dessa konstiga tecken som føljer min annars perfekta svenska:) Men jag har fått ny bærbar dator från jobbet och då kom det tyværr inte med något svenskt tangentbord och att klippa och klistra svenska æ och ø blir lite før ambisiøst før mig så ni får hålla tillgodo med denna svorska bolgg.
Annars kan jag sæga Anna att vi har flyttat ungefær 45 minuter søderut så vi nu bor i Spikkestad strax utanfør Drammen. Det ær på samma sida om førsæmlingen som resten av våra kompisar bor på så nu kan vi sticka øver på fika efter jobbet vilket ær ganska trevligt.  

Idag hade vi besök av tre små barn hela dagen. Det var lek och stoj mest hela tiden, fram mot eftermiddagen var det en av dem som behövde ett blöjbyte och Rasmus virrade självklart runt för att påpeka att han minsann hade blivit stor och inte var en bebis längre. Han använder ju kalsonger och inte blöjor. Medans lilla killen ligger på golvet hör jag Rasmus utbrista
-"oj så liten"
Eftersom han virrade runt och kommenterade allt möjligt tänkte jag inte så mycket på det han sa förrän jag upptäcker att han drar ner byxorna och drar fram sin ädla detalj och säger
-"se här min är så lång"
För er som inte visste, storleken har betydelse och pojkar jämför långt ner i åldrarna:)

-Visst är du och pappa mina bästa vänner?!
Rasmus upprepade denna fras i det oändliga medans jag lagade mat eller försökte i alla fall, Rasmus välte ut all pannkakaesmet ut över hela köksbänken. Hela helgen har handlat om bästa vänner för barnen. Jennifer, N och Rasmus har blivit en liten oskiljaktig trio där orden bästa vänner är de magiska orden för inträde. I söndags var det dags för återträff efter hela två dagar utan lek dem emellan. Rasmus var helt lyrisk och höll N i handen och lekte och dansade med henne hela söndagsskolan. Två dagar var helt tillräckligt för abstinens och utsikterna till en ny vecka med hela fyra dagars lek hägrar och som om inte det räcker ska barnen följa med N hem efter dagis imorgon för att säkerställa att abstinensen inte ska kicka in igen.
Nu är barnen stora med etablerade kompisar och playdates utan de egna föräldrarna, att få följa med någon hem utan mamma och pappa det är stort.

-Mamma, vad ska jag jobba med när jag blir stor?
-Du kan göra vad du vill"
Efter en stor suck slänger sig Jennifer ner på sängen, svaret verkade inte direkt vara till belåtenhet. Hon såg snarare mer bekymrad och tyngd ut än innan.
Efter lite prat kom vi fram till att först måste man gå i skolan och där lär man sig en massa olika saker och så kan man välja det man tycker är roligast att jobba med. Efter löften om ny ryggsäck, pennor, linjal, sudd och inte att förglömma ett rosa! skrivhäfte som tante beckan har så såg hon lite gladare ut.

Nästa dag i bilen på väg hem från dagis funderade hon på om hon kunde få bestämma maten när hon blev vuxen. Jag föklarade att då hade hon ett eget hus och kunde äta vad hon ville. Hon kom fram till att hon behövde ett nytt hus nära Nadia (nya bästisen), men det var bra om jag kunde köra henne till Nadia när hon ville dit på besök. När jag tyckte att hon skulle skaffa sig en egen bil påpekade hon att hon inte hade några pengar så jag lovade att hjälpa henne att hitta ett jobb så hon kunde få lite pengar. Det hela slutade med att hon kom fram till att hon behövde ett jobb och en bil och så kunde hon och Nadia bo ihop och laga två middagar varje dag eftersom de självklart aldrig skulle vara överens om middagen:)

Rasmus som försökte hänga med i Jennfiers framtidsplaner konstaterade att han behövde en bil så han kunde köra till sitt jobb på dagiset.