Välkommen lilla Jack
En bra pappa
Rasmus fick en liten fickkniv (i plast) i födelsedagspresent. Denna har han sprungit runt med varje dag sen han fick den. Förra veckan gick plastgrejen som gör att man kan hänga fast kniven på byxorna sönder och Rasmus var helt förstörd, Daniel hade med den till jobbet för att ordna detta och i två dagar gick Rasmus och berättade för alla att pappa var på jobbet och skulle laga hans kniv.
"Det är en bra pappa som kan ordne kniven min" sa han till alla han mötte. När han skulle gå och lägga sig hade Daniel fortfarande inte kommit hem från jobbet och för att han skulle lägga sig var jag tvungen att lova att Daniel skulle väcka honom när han kom hem och lägga kniven i hans säng.
När Daniel kom hem gick han upp för att väcka Rasmus, efter att ha skackat han lite öppnar Rasmus ögonen en halv sekund och säger "GÅ" efter lite mer skakning och några försök att visa honom den lagade kniven, vänder han sig om i sängen, drar täcket över huvudet och säger:
-"La mig være ifred!"
Daniel la kniven i sängen och det var en väldig glad kille som sprätte ur sängen på morgonen när han upptäckte kniven:)
"Det är en bra pappa som kan ordne kniven min" sa han till alla han mötte. När han skulle gå och lägga sig hade Daniel fortfarande inte kommit hem från jobbet och för att han skulle lägga sig var jag tvungen att lova att Daniel skulle väcka honom när han kom hem och lägga kniven i hans säng.
När Daniel kom hem gick han upp för att väcka Rasmus, efter att ha skackat han lite öppnar Rasmus ögonen en halv sekund och säger "GÅ" efter lite mer skakning och några försök att visa honom den lagade kniven, vänder han sig om i sängen, drar täcket över huvudet och säger:
-"La mig være ifred!"
Daniel la kniven i sängen och det var en väldig glad kille som sprätte ur sängen på morgonen när han upptäckte kniven:)
Power by horror
Jennifer har insett att hon har Rasmus fulla förtroende i allt, hon är störst och detta medför per automatik att hon alltid har rätt. Detta är något hon utnyttjar till fullo. En vecka innan påsk var barnen ute och lekte när Rasmus plötsligt kommer gråtandes in och inte vågar vara ute eftersom de har hört ett lejon ryta ute i trädgården. Jag försöker förklara att det inte finns vilda lejon här uppe på våra kalla breddgrader men Rasmus är helt övertygad om att det var ett lejon han hörde. Till slut fick jag Jennifer att erkänna att det bara var på låtsas och Rasmus torkade tårarna och vågade gå ut igen. En halvtimme senare kommer dem in igen, då har Jennifer tagit med sig Rasmus och visat honom lejonhålan och lejonets matskål. Att försöka förklara för en treårig pojke att det bara är på låtsas och alltså inte finns på riktigt hjälper inte. Han vägrade gå ut mer den dagen.
En vecka senare åkte vi upp till fjällen, när vi är 500 meter ifrån stugan vi skulle bo i så utbrister Jennifer
-"Jeg så en björn, en sånn som spiser små gutter"
För mitt inre blixtrade påskbesöket i fjällen förbi och jag insåg att om inte hon slutade upp på en gång skulle jag och Daniel få vara inne med Rasmus hela veckan. Inga skidturer upp på fjället för vår del. Vi pratade ordentligt med Jennifer och fick henne till slut att erkänna att det inte fanns några björnar där uppe.
Två dagar senare efter att vi hade lagt dem hörde jag någon som viskar "hallå" i baby callen och går ner på rummet för att kolla varför de inte sover. När jag kommer in i rummet sitter Rasmus och gråter i sin säng och Jennifer ligger och vrider sig av skratt överst i sin säng. När jag frågar Rasmus varför han gråter så förklarar han för mig att alla änglarna (som är i rummet för att passa honom) och Jesus kommer att slå honom om när han sover. Därför vågar han inte somna, han är jättetrött efter en hel dag ute på fjället men vågar inte lägga sig ner på kudden av rädsla för att somna och bli slagen gul och blå. Ansvarig för han rädsla är den skrattande och inte fullt så kärleksfulla systern i sängen ovanför. Efter att ha förklarat vad jag tyckte om dessa rövarhistorier för henne tog jag med Rasmus ut tills hon hade somnat. Först då vågade han lita på att varken änglarna eller Jesus skulle slå honom om han somnade.
Han avgudar henne fortfarande och tror på allt hon säger och hon ljuger så tungan är svart och njuter av sin nya position som allvetande expert.
En vecka senare åkte vi upp till fjällen, när vi är 500 meter ifrån stugan vi skulle bo i så utbrister Jennifer
-"Jeg så en björn, en sånn som spiser små gutter"
För mitt inre blixtrade påskbesöket i fjällen förbi och jag insåg att om inte hon slutade upp på en gång skulle jag och Daniel få vara inne med Rasmus hela veckan. Inga skidturer upp på fjället för vår del. Vi pratade ordentligt med Jennifer och fick henne till slut att erkänna att det inte fanns några björnar där uppe.
Två dagar senare efter att vi hade lagt dem hörde jag någon som viskar "hallå" i baby callen och går ner på rummet för att kolla varför de inte sover. När jag kommer in i rummet sitter Rasmus och gråter i sin säng och Jennifer ligger och vrider sig av skratt överst i sin säng. När jag frågar Rasmus varför han gråter så förklarar han för mig att alla änglarna (som är i rummet för att passa honom) och Jesus kommer att slå honom om när han sover. Därför vågar han inte somna, han är jättetrött efter en hel dag ute på fjället men vågar inte lägga sig ner på kudden av rädsla för att somna och bli slagen gul och blå. Ansvarig för han rädsla är den skrattande och inte fullt så kärleksfulla systern i sängen ovanför. Efter att ha förklarat vad jag tyckte om dessa rövarhistorier för henne tog jag med Rasmus ut tills hon hade somnat. Först då vågade han lita på att varken änglarna eller Jesus skulle slå honom om han somnade.
Han avgudar henne fortfarande och tror på allt hon säger och hon ljuger så tungan är svart och njuter av sin nya position som allvetande expert.
