Stjärnkocken

Igår frågade jag Jennifer om hon ville hjälpa till med maten, varpå jag fick ett surt nej tillbaka. Medans hon tänkte och svarade stod Rasmus bredvid och hoppade för han ville hjälpa till. Han var så söt när han ordnade marinaden till laxen och hackade tomater.
Stolt som en tupp serverade han sedan middagen och skröt väldigt av sina insatser på köket. Jennifer blev lite avundsjuk och undrade varför inte hon hade fått vara med och laga maten!?!?! När jag påminde henne om att jag hade frågat henne först och hon sagt nej såg hon lite förvånad och besviken ut.
Minnet är bra men kort och i Jennifers fall otroligt kort, hon vet aldrig vad hon har gjort på dagis. Det slutade med att vi avtalade att hon skulle få hjälpa till en annan dag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0