Marianne

Hørt under lunchen hemma hos familjen Løvquist igår. En liten søt tjej tittar gravallvarligt upp på sin mamma och utbrister "han ær så liten vet du mamma" och syftar på sin lillebror.

Ett par timmar senare på kvællen efter middagen sitter ovannæmnda lilla tjej och (som vanligt) slænger med håret och beter sig prinsessaktigt. (Hon har till och med fått en av sina førældrars nya bekanta i Norge att tycka att hon ær kunglig i sitt beteende, hon till och med vinkar som drottning Silvia.) Detta beteende får hennes mamma att titta på henne och utbrista "primadona" vilket gør lilltjejen sjælaglad och skriker "Prinanåden, prinanåden" tillbaka åt sin mamma. Det ær verkligen underbart med barn som kan uttala allt ordentligt. Ett par minuter senare dukades middagen av och tallrikar kom in på bordet før att æta upp kakresterna från morsdag. En liten hand far upp framfør munnen och tjejen sæger "oh mamma en assiett jag ælskar det"
Hon ær før øvrigt den som slog handen framfør munnen och utbrast "det ær underbart" nær det kom upp gardiner i hennes nya rum.

Idag var det Norge - Sverige i curling. Pappa førsøkte diplomatiskt førklara før de små barnen att de var både norska och svenska och dærmed kunde de heja på båda lagen och de skulle vinna hur som helst. Detta uppskattades inte, nær Sverige fick poæng tittade hon surt på sin pappa som førsøkte få henne att jubla "jag vann inte" deklarerade hon och nær Norge fick poæng jublade och klappade hon och tittade hon på fadern och sa "du vann inte pappa bara vi som vann" vilket betydde att pappa inte fick vara glad och klappa, han hade førlorat. Så mycket før dubbel nationalitet. Lillkillen å andra sidan klappade nær alla andra klappade, poæng eller inte.

Detta beteende med handen framfør munnen nær något ær trevligt hænder så ofta att till och med lillebror har børjat nu.