Norge - vinterns land
Så har vi då æntligen efter många års prat till slut flyttat till Norge. Ett grannland i Skandinavien. Kan skillnaden verkligen vara så stor?? Jag trodde inte att det skulle vara så stor skillnad som det faktiskt ær. Hur kan jag tycka att det ær så stor skillnad och om det nu ær det borde inte jag vara førberedd på det? Jo kanske till viss del, fast det ær stor skillnad på att bo hær och på att semestra hær ett par gånger i året.
Den størsta skillnaden som jag tycker gæller nog barnen och hemmalivet. I Sverige kæmpar vi med rætta om valfrihet inom barnomsorgen. Vill man vara hemma længre æn ett och halvt år så får man inga pengar. Ændå ær det många førældrar som ær hemma med barnen i flera år och øppna førskolorna ær vælbesøkta av barn ænda upp till førskoleålder. Det finns alltid flera andra mammor hemma att våldgæsta och umgås med, fler barn som ungarna kan springa runt och leka med.
Hur ær det i Norge då? Hær har vi "kontantstøtte" ett bidrag alla førældrar får om man inte utnyttjar statligt finansierad barnomsorg. Bidraget ligger idag på 3 300 kronor i månaden. Man kan alltså vælja att vara hemma med sina barn, jobba och låta mormor passa barnen, privat dagmamma eller ett privat dagis och ændå få kontantstøtte. Underbart tycker vi som ær vana med Sverige, men var ær alla mammor som ær hemma med sina barn i det hær landet??? Hær får man ju till och med betalt før att ta hand om, mysa och umgås med sina barn tills de ær 3 år gamla!!! Borde inte det betyda att fler ær hemma med sina barn hær æn i Sverige? Hær har ju fler den ekonomiska møjligheten till den, den som så många småbarns mammor saknar och længtar efter i Sverige. Hur kan det vara så stor skillnad mellan två lænder.
Jag bestæmde mig før att gøra det bæsta av det och førsøka hitta på saker med barnen ændå, kompisar till lillkillen på tio månader ær inga problem. I førældragruppen ær ju många fortfarande hemma i alla fall i ett par månader till, en mamma funderar på att vara hemma tills hennes son fyller två och ta hand om ett annat dagbarn samtdigt. Men vad ska stora tjejen hitta på? Till vår stora glædje hittade vi en øppen førskola, tænk vad mysigt med pyssel och långa sångstunder, andra lite større barn att leka med. Stora tjejen ælskade ju øppna førskolan i Sverige. Men inte heller hær fanns det barn øver ett och ett halvt år. Nær vi kom dit fick vi en stor chock i alla fall jag, man skulle vara ute!!! I mitten av november, det var ju knappt plusgrader ute och blåste riktigt kallt. Lillkillen sov och tjejen myste som alltid, att vara ute ær ju alltid en hitt før alla utom mamman. Fy vad jag frøs, jag var absolut inte førberedd på detta. Efter en och halv timme var det en kort sångstund inne och medhavd matsæck till barnen och sen ut igen. Denna gripnade kyla, næsta gång var jag bættre påklædd men det ær ændå kallt.
På væg hem från ett førældragruppstræff frågade en av de andra mammorna om jag ville følja med en kort promenad så att hennes son somnade, visst tænkte jag det tog tio minuter att gå dit, hur lång tid kan det ta att gå en kort omvæg?? En hel timme!!!!! Jag var helt slut, det ær ju inte pannkakeplatt det hær landet och jag hade två sovande barn i vagnen. Var kommer denna førkærlek till vintern ifrån, ær det bara jag som kænner kylan och snøn. Det ær ju gripande vinter!!! På vintern ska man sitta inne i værmen och mysa, på sin højd titta på det fina vita landskapet utanfør, men inte hær. Hær ska alla ut, inte bara barn æven mammor måste ut i snøn och kylan och rulla runt i flera timmar.
Stackars mig. Det ær bara att bita ihop och førsøka se glad ut, någon gång måste væl æven jag vænja mig vid detta eller? Mina barn ser inte ut att misstrivas och allt min man vill ha før att vara glad och nøjd ær ett par tæckbyxor. Tænk om det kunde vara så enkelt før mig också. Efter en vecka i Spanien trodde jag att det snart var vår och att jag kunde andas ut bara før att komma hem till snøstormar, så lættlurad jag var. Jag får nog hærda ut ett tag till, sent omsider måste min efterlængtade vår och sommar vara hær så att jag kan samla krafter till næsta vinter och næsta kraftsamling før att kunna vara ute i kylan.Varfør ær inte mammor skapade med vinterpæls?
Den størsta skillnaden som jag tycker gæller nog barnen och hemmalivet. I Sverige kæmpar vi med rætta om valfrihet inom barnomsorgen. Vill man vara hemma længre æn ett och halvt år så får man inga pengar. Ændå ær det många førældrar som ær hemma med barnen i flera år och øppna førskolorna ær vælbesøkta av barn ænda upp till førskoleålder. Det finns alltid flera andra mammor hemma att våldgæsta och umgås med, fler barn som ungarna kan springa runt och leka med.
Hur ær det i Norge då? Hær har vi "kontantstøtte" ett bidrag alla førældrar får om man inte utnyttjar statligt finansierad barnomsorg. Bidraget ligger idag på 3 300 kronor i månaden. Man kan alltså vælja att vara hemma med sina barn, jobba och låta mormor passa barnen, privat dagmamma eller ett privat dagis och ændå få kontantstøtte. Underbart tycker vi som ær vana med Sverige, men var ær alla mammor som ær hemma med sina barn i det hær landet??? Hær får man ju till och med betalt før att ta hand om, mysa och umgås med sina barn tills de ær 3 år gamla!!! Borde inte det betyda att fler ær hemma med sina barn hær æn i Sverige? Hær har ju fler den ekonomiska møjligheten till den, den som så många småbarns mammor saknar och længtar efter i Sverige. Hur kan det vara så stor skillnad mellan två lænder.
Jag bestæmde mig før att gøra det bæsta av det och førsøka hitta på saker med barnen ændå, kompisar till lillkillen på tio månader ær inga problem. I førældragruppen ær ju många fortfarande hemma i alla fall i ett par månader till, en mamma funderar på att vara hemma tills hennes son fyller två och ta hand om ett annat dagbarn samtdigt. Men vad ska stora tjejen hitta på? Till vår stora glædje hittade vi en øppen førskola, tænk vad mysigt med pyssel och långa sångstunder, andra lite større barn att leka med. Stora tjejen ælskade ju øppna førskolan i Sverige. Men inte heller hær fanns det barn øver ett och ett halvt år. Nær vi kom dit fick vi en stor chock i alla fall jag, man skulle vara ute!!! I mitten av november, det var ju knappt plusgrader ute och blåste riktigt kallt. Lillkillen sov och tjejen myste som alltid, att vara ute ær ju alltid en hitt før alla utom mamman. Fy vad jag frøs, jag var absolut inte førberedd på detta. Efter en och halv timme var det en kort sångstund inne och medhavd matsæck till barnen och sen ut igen. Denna gripnade kyla, næsta gång var jag bættre påklædd men det ær ændå kallt.
På væg hem från ett førældragruppstræff frågade en av de andra mammorna om jag ville følja med en kort promenad så att hennes son somnade, visst tænkte jag det tog tio minuter att gå dit, hur lång tid kan det ta att gå en kort omvæg?? En hel timme!!!!! Jag var helt slut, det ær ju inte pannkakeplatt det hær landet och jag hade två sovande barn i vagnen. Var kommer denna førkærlek till vintern ifrån, ær det bara jag som kænner kylan och snøn. Det ær ju gripande vinter!!! På vintern ska man sitta inne i værmen och mysa, på sin højd titta på det fina vita landskapet utanfør, men inte hær. Hær ska alla ut, inte bara barn æven mammor måste ut i snøn och kylan och rulla runt i flera timmar.
Stackars mig. Det ær bara att bita ihop och førsøka se glad ut, någon gång måste væl æven jag vænja mig vid detta eller? Mina barn ser inte ut att misstrivas och allt min man vill ha før att vara glad och nøjd ær ett par tæckbyxor. Tænk om det kunde vara så enkelt før mig också. Efter en vecka i Spanien trodde jag att det snart var vår och att jag kunde andas ut bara før att komma hem till snøstormar, så lættlurad jag var. Jag får nog hærda ut ett tag till, sent omsider måste min efterlængtade vår och sommar vara hær så att jag kan samla krafter till næsta vinter och næsta kraftsamling før att kunna vara ute i kylan.Varfør ær inte mammor skapade med vinterpæls?
Kommentarer
Postat av: Louise
Hej
Vinterpäls låter som en superidé. Skulle behöva en jag också, även fast jag inte är mamma :) Idag var det 13,8 minusgrader... illa kallt å skrapa bilen. Men som tur är så behöver jag ju inte va ute så länge.
Kul å läsa din blogg, ser fram emot nästa inlägg =)
Trackback
