Marianne

I höstas fick Jennifer sitt eget fadderbarn. Hon ber för henne varje kväll och vi har pratat mycket om Indien där Rimpa bor, hur hon har det och hur det kan hjälpa henne att Jennifer är hennes fadder. Dessutom har två av Jennifer och Rasmus kusiner flyttat till Indien. Detta skapar lite förvirring. För hur är det egentligen i Indien är det skillnad på fattig och rik, infödda och gästande skandinaver? Barnen har tittat på många bilder på kusineras blogg, bilder på barn utan hela kläder, små hus med bara ett rum och utan riktiga dörrar. Det finns också bilder på kusineras hus, poolen och lekplatsen, lekrummet med alla bilar men av någon anledning är det svårt att ta in. De bor ju trots allt i Indien, landet där inte alla hus har dörrar, där inte alla kan äta sig mätta varje dag, där inte alla barn har kläder. Så därför ber vi för dem, Jennifer och Rasmus ber med uppriktig ärlighet.
-" Tack Jesus att Rimpa, Levi och Jack ska få mat idag, tack att de har en dörr de kan stänga. Tack Jesus att Levi coh Jack och Rimpa ska få hela och rena kläder. Tack att de skall ha det roligt imorgon, tack att de ska få fina rum. Tack att de alltid ska vara mätta. Tack Jesus att Levi och Jack och Rimpa skall ha en mamma och pappa som kan laga mat åt dem."
Rasmus är speciellt bekymrad över det lilla vita huset utan dörr från en av Björns resor, tänk om Levi och Jack bor där stackars dem. Indien är trots allt Indien oavsett om man är "rik" skandinav eller fattig landsbytjej i ett fadderprogram, så för ber att alla ska ha mat varje dag, kläder på kroppen och omtänksamma föräldrar som har tid för dem. Alla över en kant:)

Idag var det höstfest med dagis. Alla föräldrar och syskon var bjudna med till barnens grillplats i skogen. Där fanns det sittplatser under presenning, eldstad och massa olika repstegar og linor för barnen att klättra och gå på. Det stora minuset var dock att det regnade men men som äkta norrmänn tar man bara på sig regnkläderna och ger sig ut i skogen med en packe korv. Efter drygt en och en halv timme räckte det dock för de flesta. Då var alla blöta, sotiga och rökta korvar uppätna och alla barnen var täckta med lera och skit. Men de hadde haft det roligt i alla fall. Jennifer och två andra skoltjejer hängde mest på en lina uppspänd mellan två träd och skrek. Meningen var att man skulle balansera fint på linan mellan två träd men tjejerna trillade åt sidorna hela tiden.
Rasmus som dagen till ära var tvungen att använda en rosa! regnjacka då båda hans regnjackor var på dagis var ganska sur men tinade upp sista halvtimmen:)

Idag följde Rasmus med Daniel på jobb en sväng, de skulle ha brandövning och skruva ihop en snöfräser. Rasmus var jättenöjd och åkte glatt iväg. Efter två timmar och massa varm choklad åkte de hem. I bilen på hemvägen berättar Rasmus att Gabriel, en av de anställda på dagis hadde dött. Gabriel är en av Rasmus favoriter och han grät i bilen med tårarna rinnandes ner för kinderna. Väl hemma frågade Daniel mig om jag hadde hört något men ingen av oss visste nåt, Rasmus var helt säker på att det var sant helt till jag tog fram telefonen för att kolla med dagis om detta verkligen var sant och varför vi i så fall inte hadde fått veta nåt. Men då berättade han snabbt att han bara hadde lurat pappa, Gabriel levde precis som vi misstänkte i bästa välmående.

Igår när Daniel skulle hämta på dagis så låg det en lapp i Rasmus skåp, jag har varit hemma och varit sjuk i i en vecka så Daniel har fått hämta och lämna på dagis och skola. Men nu hadde Rasmus skrivit en lapp till mig tillsammans med en av de anställda på dagis:
Kära mamma
God bättring
Kan du skicka med pappa några kläder åt mig? Jag behöver strumpbyxor, 1 tröja och regnvantar och tack så mycket för att du har tvättat mina ullsockar så de inte sticks längre:)
Tack för att det går bra med dig mamma.
Rasmus

När Daniel hämtade Rasmus så läste han lappen högt i hallen på dagis på Rasmus begäran, han och en av de manliga anställda skrattade högt när de läste, kära mamma kan du hjälpa pappa att ta hand om mig:)

Idag sjöng Jennfier på familjegudstjänsten, har inte lyckats klura ut hur man laddar upp filmer här så ni får gå till facebook om ni vill se det live:)

Igår hadde vi 12 timmar med snö, barnen var ute och åkte skidor, bygge snögubbe och åkte pulka.

Förra helgen var vi i Kristiansand och firade min gammelfarmor som fyllde 100 år.

Igår skulle Camilla följa med Jennifer på skolan, på vägen dit satt Jennifer og förklarade vägen. Ungefär halvvägs lessnade hon tydligen för när Camilla frågade vart de skulle svarar Jennifer:
-"Men du, du kan jo bare følge etter de grønne pilene!" (Läs blinkersen på instrumentbrädan)

När barnen var små behövde man knappt läsa då räckte det att prata om bilderna, sen blev texten viktig och de lyssnade faktiskt på det jag läste. I långa stunder kunde de sitta still och höra den ena boken efter den andra. Idag kom vi inn i en ny fas, jag läser en bok för Jennifer men medans jag läser hittar hon ett roligt ord som hon börjar läsa högt samtidigt som jag läser högt på ett helt annat ställe på sidan.
Det bli en hel del hoppande i historien på det här sättet, tur att hon kan de flesta böcker vi har här hemma. Hon väljer vad hon läser noga och läser bara de "roliga och spännande" orden högt:)