Marianne

Tack för livet, för lärdomarna, för utskällningarna och för visheten du gav. Du fanns alltid där, hade alltid tid för oss. Jag tror inte att jag riktigt förstog vad du gjorde för oss förrän jag fick egna barn, det är först nu jag har börjat förstå vad det kostade dig av tid, uppoffringar och kärlek.

Först när du började jobba insåg jag hur mycket det betydde att du faktiskt var hemma mina femton första år. Jag saknade att inte kunna komma hem till dig, att inte på en gång kunna diskutera dagen med dig. Du har visat mig hur viktigt det är att vara hemma med sina barn, hur bra barnen faktiskt mår av det och hur viktigt det är för barnens trygghet och självkänsla.

Jag kommer ihåg varje gång jag hade problem och du ställde dig nära mig och sa: " Du ser bara problem runt dig men jag som är längre kan se över dina problem och vägen ut där borta så du behöver bara kämpa vidare så tar du dig igenom detta också" Fortfarande är du bara ett telefonsamtal bort och jag vet att du fortfarande alltid kommer att ställa upp för mig.

Du har aldrig låtit mig ge upp, alltid pushat mig vidare, aldrig tyckt synd om mig men istället tvingat mig att gå vidare att kämpa lite till, att faktiskt ta det där extra steget som skulle till. Du har lärt mig att stå på egna ben, att bygga ett liv där jag kan klara mig själv men ändå visat mig hur jag ska ta hand om min familj och sätta deras bästa framför mig själv. Alla mina framgångar och framsteg har jag gjort på grund av dig och ditt stöd. Du har alltid trott på mig, jag har aldrig hört dig säga att detta fixar du inte Marianne.

Du har med ditt liv visat hur man ska vara en bra kvinna, fru, mamma och mormor. Tack för att du finns och för allt du har gjort för mig. Ord kan inte säga hur mycket jag älskar dig.