Marianne

Försökte byta lakan på Jennifers säng idag igen och jag blir lika frustrerad varje gång. Hur är det egentligen meningen att man ska bädda denna säng?? Själva sängen är 155 cm över golvet, bara det en ganska otymplig höjd att försöka bädda en 90 cm bred säng men föreställ dig att du sedan lägger till ett 35 cm högt skydd i metallrör runt hela sängen. Vad har du då fått? Jo en säng som är högre än mig, Voila nu blev det genast mycket enklare. Även om man står på Rasmus säng så når man precis ner med fingertopparna på madrassen så jo för all del ytterst på sängkanten kan jag få lakanet att ligga fint men sen då. Jag har inte 90 cm långa fingrar. Har försökt mig på detta konststycke nu i två månader och jag blir inte klokare med tiden kan jag säga. Har försökt att ta lite sats och hoppa upp i luften under tiden som jag ordnar lakanet (alltså flygande) för att bli lite längre men det funkar inte alls, det enda som händer är att jag trillar ner från Rasmus säng och att sitta i sängen samtidigt som man lägger på ett lakan är ju minst sagt ett konststycke i sig självt. Bädda en hörnet, hoppa runt, bädda nästa hörn, hoppsan nu är inte lakanet sträkt längre, rätta till och ordna tredje hörnet. Puh äntligen bara ett hörn kvar nej men vänta lakanet har vridit sig på mitten bara att börja om. Och de där militärsträkta lakanen som Daniel kan åstadkomma om han vill kan man ju bara drömma om. Det vill säga om man mot all förmodan ens kommer upp i sängen. Stegen är ju minst sagt anpassad för personer kortare och smidigare än jag och väl upp kan man inte ens sitta rakt för då slår man i huvudet. När jag kommer ner från Jennfiers säng helt genomvåt av svett idag och med ett lakan som i alla fall låg där så tittar Jennifer på mig och utbrister "men mamma vad gör du?" Själv stod hon glatt på golvet i godan ro och stoppade Rasmus kudde in i örngottet, kanske jag skulle byta jobb med henne.

Det är samma konstiga procedur varje gång Jennifer ska ha en godnattkram. Mamma hänger över sängkanten med skydds staketet presande under armhålorna, balanserande på tå på en smal sängkant och sliter förtvivlat i en busig fyraåring som inte vill ha godnatt kram. Om man lyckas få tag i en arm är det bara att hålla fast och slita i barnet tills man får henne nästan upp över kanten annars blir det ingen kram eller tveksamt om det kan kallas för kram men en puss på yttersta hårstråt blir det i alla fall. Längtar tills mardröms perioden är över så jag slipper försöka krångla mig upp i den sängen i totalt mörker för att försöka lokalisera en gråtande fyraåring och krypa ihop tillsammans med henne väl medveten om att man kommer att väcka hela huset när man försöker smyga sig ner tyst och försiktigt för att lägga sig i sin egen säng, eller när man måste lyfta ner henne från sängen för att hon ska kissa på natten. Stackars lilla barn hennes knän kommer ju att vara helt sönderslagna innan hon fyller fem.

Varför kan ingen uppfinna föräldravänliga barnsängar som samtidigt tar lite plats för oss trångbodda. Det måste väl vara fler än jag som inte lyckas bädda en loftsäng eller lyfta ett sovande litet barn upp eller ner från en sån säng utan att ha ihjäl antingen mig själv eller barnet. Kanske en höj och sänkbar säng, det finns ju faktiskt höj och sänkbara skrivbord. Det vore väl idealiskt, en lite knapp att trycka på när man ska bädda sängen eller vill ha en kram eller ska lyfta ett barn i och ur sängen. Kanske ett sänkbart golv vore bättre så inte Rasmus blir klämd under?? Men, men nån som har bättre ideér??