Marianne

...men nånstans måste det väl finnas en gräns eller? Har ibland funderat på om vi har varit extremt dåliga föräldrar eller om vi bara har fått barn som absolut inte delar vår syn på mat. Det började när Jennfier blev så stor att hon kunde äta mackor, hennes favoritpålägg blev snabbt leverpastej. Det var nog nånstans där som det gick snett tror jag för det dröjde inte länge innan hon började ha på torra corn flakes på mackan. Dum som jag var tänkte jag att jaja, alla har ju inte samma smak och hon växer säkert ifrån det men det har hon inte gjort. Mina barn äter leverpastej som andra äter smör, det går utmärkt med leverpastej med corn flakes på, leverpastej med ost, leverpastej med skinka, när Jennifer ville ha sylt till leverpastejen drog jag nån sorts gräns men då tror jag att det var för sent. Det nya inne pålägget är ost och sylt på mackan, den kombinationen känner jag i alla fall igen men när båda barnen hämtade räkor och la ovanpå ost/sylt mackan igår då började jag fundera på om vi inte har misslyckats någonstans. Eller är det bara jag som tycker att kombinationen ost/sylt/räkor på samma macka låter helt vidrigt?
Till deras förvar måste jag ju säga att det faktiskt äter upp alla sina konstiga kombinationer av pålägg även den sistnämnda men ändå? Måste man inte dra gränsen nånstans? Är det tillåtet att äta så konstigt? Vad kommer deras framtida fru/man att tycka om deras mat smak, kommer de nånsins att kunna äta samma rätt under ett måltid eller måste de tillaga två rätter med mat??