Marianne

Jennifer har börjat skylla det mesta på sin bror väl medveten om att vi kräver lite mer av henne eftersom hon är fyra år nu. Rasmus å andra sidan har inte riktigt fattat hur det hela går till än utan erkänner glatt allt som hans syster beskyller honom för. Jennifers nya barbies har fått lite extra blå kulspetspenna smink i ansiktet och hästen har blivit dekorerad med runda ringar över hela kroppen. Eftersom Rasmus inte klarar av att rita runda ringar än och barbiesarna bara hade färg i ansiktet (inget på kroppen eller kläderna) misstänkte jag och Daniel att det var Jennifer. Hon är den enda med de tekniskta färdigheterna för att klara av detta, men icke då Jennfier skyller på Rasmus och han erkänner högt och ljudligt. Nu har vi försökt tala om för Jennfier att vi vet att det är hon i två veckor och att det är bättre att tala sanning än att ljuga men icke då, hon vidhåller att det var Rasmus och han har ju redan erkännt.
Så i torsdag hörde vi dem nere i köket. Jennfier hade tagit fram mackor åt dem till frukost och de satt och åt. Efter lite konstiga ljud och lite småbråk gick Daniel ner för att se vad som stod på. Han möts av chokladsås överallt. På stolen båda barnen står på, på golvet, under gympaskorna som Jennifer har på sig, på vardagsrumsgolvet, i soffan, på köksbordet och inte minst på ungarnas pyjamasar, ansikten och i håret på båda barnen. Jennfier som står med chokladsås flaskan i handen blir lite orolig när Daniel kommer ner och frågar vad dem håller på med, så hon trycker flaskan i handen på Rasmus som blinkar lite förvånat och säger. "Det var Rasmus" Helt täckt av chokladsås är hon ju självklart återigen helt oskyldig till det som har utspelats.