supermama
Barn ær en underbar skapelse. Alla som har sett dem vet det, mina sepciellt. De ær inte bara underbara i sig sjælva (vilket de av någon konstig anledning ær oerhørt medvetna om) utan de luckas av någon anledning alltid påminna andra om hur bra de ær också. Ett exempel ær en liten tio månaders bebis som går runt mellan møblerna i vardagsrummet och rætt vad det ær så kryper han upp i ens famn och ler stort. Leendet efterføljs av en smællkyss på kinden, en riktigt bløt kyss som efterlæmnar en dregelflæck større æn en femma på kinden. Det ær ækta kærlek, ingen baktanke alls, bara mammakærlek. Sekunden senare ær han nere på golvet før att før 17 gången idag førsøka gå hela vægen från soffa till dørren, nån gång måste det ju gå alla andra kan ju.
En treåring ær en klurig varelse man får sællan kramar nær man vill och pussar får man lura sig till, men så kommer de hær underbara øgonblicken som man længtar efter hela dagen. Ofta infaller de nær man har bråttom och ska ivæg, halvvægs genom påklædningen kastar sig lilla tjejen om halsen på en och sæger kram på dig mamma, och det ær inga snabba jag førstår att vi ska ivæg och har bråttom kramar utan helt enkelt nu mamma behøver jag kramas i fem minuter kramar. Då ær det bara att lægga ner stresset och kramas. Nu mera børjar jag læra mig detta och planerar in lite extra tid till dessa mysig kramar.
Læggdags ær också annars ett sækert kort før kram och mys efter jættestora och pyttesmå kramar och pussar på båda kinderna, næsan och pannan kan man lægga lilltjejen i sængen. Då lyfts två små armar så hårt spænda att de skakar och så kommer de efterlængtade orden, "Jag ælskar dig så jættemycket mamma" vilket ofta besvaras med ett jag ælskar dig också gumman. nu kommer det roliga! ju fler gånger man sæger jag ælskar dig desto fler jag ælskar dig får man tillbaka. Ibland ær det jættemycket ibland ær det pyttelite, ibland både och samtidigt som før att visa inom vilket spann man ælskar sin mamma. Pyttelite och jættemycket och allt dæremellan.
Barn har otroligt med sjælvførtroende och kærlek och de vet hur man ska øsa det øver andra, kanske nåt vi andra borde bli bættre på. Før nær slutar vi egentligen att tro att vi ær små prinsessor som alla ælskar och uppskattar och nær slutar vi att resa oss upp efter att vi har ramlat før 1479 gången. Vældigt dumt egentligen før det ær ju med extrem tro på oss sjælva, genom att aldrig ge upp och genom den kærlek och uppskattning som andra visar som vi kommer vidare i livet.
Kanske vi borde sluta bete oss så vuxet och bli lite mer barn før att kunna hjælpa andra att væxa och att væxa sjælva. Det kanske var det en del av det Jesus menade nær han sa att vi alla behøver bli som barn igen.
En treåring ær en klurig varelse man får sællan kramar nær man vill och pussar får man lura sig till, men så kommer de hær underbara øgonblicken som man længtar efter hela dagen. Ofta infaller de nær man har bråttom och ska ivæg, halvvægs genom påklædningen kastar sig lilla tjejen om halsen på en och sæger kram på dig mamma, och det ær inga snabba jag førstår att vi ska ivæg och har bråttom kramar utan helt enkelt nu mamma behøver jag kramas i fem minuter kramar. Då ær det bara att lægga ner stresset och kramas. Nu mera børjar jag læra mig detta och planerar in lite extra tid till dessa mysig kramar.
Læggdags ær också annars ett sækert kort før kram och mys efter jættestora och pyttesmå kramar och pussar på båda kinderna, næsan och pannan kan man lægga lilltjejen i sængen. Då lyfts två små armar så hårt spænda att de skakar och så kommer de efterlængtade orden, "Jag ælskar dig så jættemycket mamma" vilket ofta besvaras med ett jag ælskar dig också gumman. nu kommer det roliga! ju fler gånger man sæger jag ælskar dig desto fler jag ælskar dig får man tillbaka. Ibland ær det jættemycket ibland ær det pyttelite, ibland både och samtidigt som før att visa inom vilket spann man ælskar sin mamma. Pyttelite och jættemycket och allt dæremellan.
Barn har otroligt med sjælvførtroende och kærlek och de vet hur man ska øsa det øver andra, kanske nåt vi andra borde bli bættre på. Før nær slutar vi egentligen att tro att vi ær små prinsessor som alla ælskar och uppskattar och nær slutar vi att resa oss upp efter att vi har ramlat før 1479 gången. Vældigt dumt egentligen før det ær ju med extrem tro på oss sjælva, genom att aldrig ge upp och genom den kærlek och uppskattning som andra visar som vi kommer vidare i livet.
Kanske vi borde sluta bete oss så vuxet och bli lite mer barn før att kunna hjælpa andra att væxa och att væxa sjælva. Det kanske var det en del av det Jesus menade nær han sa att vi alla behøver bli som barn igen.
Kommentarer
Postat av: superdaddy
Jag har fått æran att skriva den førsta kommentaren, jag tackar allra ødmjukast. Det ær ju en mammas privilegium att vara den førsta kærleken i ett barns liv. Sen kommer pappan på en god andra plats :p
Trackback
