Marianne

Jag trodde trotsåldern børjade vid två års ålder, efter en lugn fødelsedag inser jag att så inte ær fallet. Vid två år och nio månaders ålder intræffar en gnællighets period. Efter två månad ær vi tillbaka vid ett någorlunda bra læge och jag pustar ut, var detta allt. Tre års dagen nærmar sig med stormsteg, vissa sæger att trotset børjar vid tre års ålder, kanske intræffar den stora krisen då men æn så længe ær det ganska lugnt. Kanske har jag fått ett lugnt barn eller så har vi varit så exceptionellt bra førældrar så vi har lyckats styra undan trotsåldern:) (Eller hur, som att det skulle hænda)

Idag gick sanningen upp før mig, det ær helt enkelt stor skillnad på barn och barn och vår førsta lilla tjej var av ænglasorten før att kompensera detta har jag nu fått en liten pojke med ett temperanment som inte ær av denna værlden eller så ær det just det det ær. Att han var livlig har jag ju mærkt tidigare, att han måste testa grænser och utmana det ær ju ingen nyhet (har førsøkt læra honom vad nej betyder i tre måander nu med en ytterst liten framgång, han lyssnar i alla fall en av tio gånger numera) men att han som inte ens har hunnit fylla ett ska børja trotsa redan det øvergår min mammaork. I en vecka nu har han lagt sig ner på golvet eller bara satt sig ner och skrikit rakt ut om han inte fått som han velat. Inte gråt "åh vad jag ær ledsen" eller "fy vad det ær synd om mig" utan "nu ær jag riktigt arg låt mig få som jag vill" gråt och skrik. Rena skrik! Han bara vrålar rakt ut. Jag blev helt paff førsta gången, vart nånstans går barnen in i en trotsålder nær de ær elva månader??? Två år, tre år men elva måander!!!! Han ær på tok før liten och kommer detta fortgå tills han ær tre? Så længe vet jag inte om jag står ut, vad gør man med ett barn som skriker rakt ut? Kan man sætta en ett åring på en stol och sæga "hær måste du sitta i en minut nu eftersom du skriker nær jag sæger nej och sånt beteende accepterar inte jag?" Kommer han øverhuvudtaget att førstå vad jag menar??
Idag skrek han i en kvart efter att jag hade sagt åt honom tre gånger att han inte fick dra sin storasyster i håret, jag førstår att han kænde sig krænkt øver att inte fick fortsætta med denna roliga lek men alla njøt inte av den lika mycket som han och han måste læra sig grænserna.

Denna min glada lilla pojke, han som alla tycker ær ett charmtroll eftersom han ler och flørtar med alla, han kan bli så arg, han blir ju helt rød i ansiktet och varm av detta skrikande. Vart kom hans temperament ifrån? Uppenbarligen inte från hans førældrar før vi har ju redan en ængel som bevis på det. Nej denna lilla vilding ær en utmaning och min lilla ælskling men tænk om jag kunde få tag i den som ansvarar før den ilskna lilla genen i mitt charmtroll.......

Tur att lilltjejen ibland kommer och kramas och sæger "jag ær stolt øver dig mamma"