Marianne

Så var då skåpet i hallen äntligen klart, nu ska det bara torka till sig ordentligt så kan vi packa in allt imorgon och det är absolut på tiden för imorgon får vi gäster och kan inte ha handdukar och lakan över hela placet. Men, men tro inte att det är lugn och ro för det, på fredag börjar vi på barnens rum så får vi se hur lång tid det tar innan näste projekt ska påbörjas.

Jennifer har varit ute och farit hela eftermiddagen idag också, hon har verkligen blivit en stor tjej. Hon är nästan aldrig hemma på eftermiddagarna längre, bara ute och ränner med kompisar. Men imorgon får vi besök så då måste hon vara hemma, kanske lika bra att hon och Andrea tar en dags paus i sitt lekande så at de inte går less på varandra.

Serverad fläskfilé med rostade gränsaker (Familjekokboken 2 från Viktväktarna) härom dagen och barnen bara vräkte i sig, Daniel var lite mer reserverad, tycklte att det var ok men inte det godaste han hade ätit. Rasmus däremot tog upp skiva efter skiva med kålrot och morot och tuggade i sig medans han sa "namme", Jennifer som inte ville vara sämre började hon också när hon såg hur Rasmus gjorde. För en gång skull blev det inte mat över även om jag hade gjort 4 portioner! Ingen av dem brukar äta en hel portion mat, kanske väldigt förklarligt eftersom de är så små men ändå.

Lillplutten är också helt biltokig, han läser böcker om bilar och han kör runt med dessa bilar. Brrrrummmm, brrrrummm, brrrrum, hela dagen lång när han inte pratar och pratar och pratar och pratar. Jag vet inte vad det är emd våra barn men de pratar i ett, från de vaknar till de lägger sig. Ibland känns det som om huvudet håller på att gå sönder. Rasmus upprepar dessutom det han säger tills man har förstått vilket kan ta sin lilla tid. Det är inte många tydliga ord, men däremot desto fler gester.  

-"Lilla vännen vad vill du?"
-"kofdvpuiwabf"
-"vill du ha den?"
-"bffjvniefv kjn"
-"nehej vill du ha den då?"
-"kvjbprutbg"
"jaha, ok varsågod"

två timmar senare
-"men lilla gubben du kan inte klättra där förstår du, du måste bli lite större först, ok?"
-"ovrfnvijebui"
-"ok?"
-"vbtpjsbwribv"
-"ok, bra"

på kvällen
-"lilla älskling, nu måste du ligga ner i sängen och sova"
-"fvjbuwrbtvijrbnw"
-"det är natten nu, kan du lägga dig ner i sängen"
-"vökntrebnåt"
-"kan du?"
-"nvipeaqnri"
-"men lilla vännen lägg dig ner nu"
-"vikente"

och så fortsätter det i en evighet, tur att någon av oss förstår i alla fall. Kanske det är mängden ord båda två yttrar eller det oändliga tålamodet hon har, eller det långa invecklade förklaringarna. Kanske måste lära mig nåt